Elisé 18 mån och Max 5år

Idag var det dags för båda barnen att gå till BVC för rutinkoll. Självklart skulle båda vaccineras också men de va så duktiga båda två. Max hade vi emlat innan men Elisé fick klara sig utan. Max var upprörd innan men vart förvånad när det var över. Han va så inställd på att det skulle göra ont, lilla gubben. Elisé vart upprörd efter för hon visste ju inte bättre :)

Ja de växer båda två, den ena snabbare och den andra långsammare. Kan ni gissa vem ;)
Ja jag vet att jag vart dålig på att blocka om barnen, så då kanske det är svårt att gissa. Men Max är iaf stor för sin ålder.

116cm (sist 109cm)
19kg (sist 17,5kg)

Det va även en kontroll av synen. Men där var lite svårigheter så vi ska bli remitterade till ögon. Vi behövde inte oroa oss i förväg för 5åringars syn är inte alltid färdigutvecklade men bäst att kolla upp ändå.

 


Till Elisé då.

Lilla gumman är liten för sin ålder. Jag vet inte om det har med att göra att hon fortfarande kräks eller om hon helt enkelt är liten. Sen är hon ju flicka så jag kanske inte ska jämföra henne med Max som typ både va 10cm längre o 2 kg tyngre i samma ålder :)

79cm (sist 71cm)
9,9 kg (9,6kg)

Och som sagt. Hon är trälig med maten och kräks fortfarande. Men vi har börjat en utredning för att utesluta allergier eller reflux. Inväntar just nu svar på allergiproverna och skulle det visa sig att det inte va något sådant så skulle vi få en remiss till barn istället.

 


Mina små änglar eller demoner. Det ändras från minut till minut :) Men de är så gulliga mot varandra samtidigt som de kan reta barandra som tokar. Skönt ändå att gubben tar han om flisan på dagis. Eller det gör alla barnen. Deras dagis är ju inte så stort och iom att Elisé är minst så är hon alla deras skyddsling och det gullas med henne. Så roligt att se :) 

 


De va allt för denna gång. Får se när jag återkommer med ett nytt inlägg. Jag glömmer ju hela tiden ;)

Veckans vikt (v11)

Vikt:
Veckans vikt: 75.0 kg
Veckans minus: -1kg
Kvar tills nästa delmål: 5kg
Total viktnedgång: -5kg

Delmål:
80 kg <-- startvikt : 2/1-17
75 kg <--delmål 1 : 18/3-17
70 kg <-- delmål 2 :
65 kg <-- delmål 3 :
60 kg <-- delmål 4 :
55 kg <-- om man får drömma

Kommentar:
Ja så har ja nått det första delmålet trots att det tog lite tid. Jag har tyvärr haft en olycklig start. Det började med att ja blev sjuk direkt efter förra vägningen o det höll sig Kvar i hela 2 veckor. Sen gjorde jag en operation o fick inte träna på 2 veckor. O så blev jag återigen sjuk för 14 dagar sen o efterslänten sitter fortfarande i. Så ja varken kost eller träning har jag fått in då. Lyckades dock hålla vikten. Igår efter en veckas dietande igen så hade jag iaf tappat 1 kilo o jag kan börja kämpa mig till nästa som SKA bort till sommaren, det har ja lovat mig själv :) jag är iaf pepp att jag är nere på 75 igen. Heja mig!

Flytande föda

Korttjockisen 😂

Mitt nya nickname kort (liten) o tjock 😂 = korttjockisen.
Men tränar utav bara helvete gör jag på IFK-performance center. Väldans bra gym. Lugnt o skönt o allt som man behöver för en grym work-out. Mitt mål är att träna 3ggr i veckan o det har jag fått in.

Nu kommer ja även köra vlc för att boosta viktnedgången inför sommaren. Ja ska ju ned till pre-pregnancy till sommarn. Vill ju kunna visa mig på stranden när vi åker utomlands 😂 sen har jag ett mål till men ett steg i taget.

Kommer behöva göra en tummy-tuck o flabb-arm sen oxå men de tar vi när vikten e borta 😂

Let there be light

Äntligen har jag hittat passande fönsterlampor till vårt nya vardagsrum. Har även spanat in en taklampa, men när den får flytta in är ett stort frågetecken då den typ kostar lika mycket som en ny soffa 😂

Fotöljen va vi o spana på igen, men då vi ännu går på pappaledighetsbudget så får den vänta lite. Men snart så.

Nu när vardagsrummet snart är klart måste vi börja finurla på hur vi ska ha matsalen. Jocke godkände inte stolarna på de vi hittar så bara att leta vidare. Men eftersom vardagsrum går i industriell så vill jag nog ha liknande där. Svart o vitt :)

Livingroom almost Done

Nu är jag såpass klar med vardagsrummet så att jag äntligen kan visa er lite bilder. Fortfarande är det lite småpill som behövs som t.ex. tavlor, fönsterlampor och en ny fotölj, men överlag är det klart. O jag är så nöjd så att jag till o med vill behålla vår svarta soffa. Visst finns behovet att byta ut den med till något större, men inte lika akut längre för nu passar den in så bra :)

Som ni ser så är psykotapeten borta. Det va ju såklart steg ett för en total makeover. Nu e helheten svart o vitt. Nytt in är golvlampa, marmorbord, ryamatta, kuddar o gardiner som ni ser här ovan.

Här över ser ni även vår nya tv-bänk som rymmer massor. Sen har jag designade tavlor med barnens namn o födelsedatum som står på tv-bänken o även en ny lampa som lyser upp dem. O längst bort står en kandelaber (dock ska den få bli sprayad svart istället) Enkelt o stilrent.

Här är en annan vinkel. Jag valde att sätta en hissgardin vid det lilla fönstret. O vips så blev det mycket mer luftigare i rummet. Till fönstret ska även nya lampor o krukor inhandlas och jag tänkte även ge mig på äkta växter hahahaha.

Mitt emot lilla fönstret har vi idag en blommig schäslong som jag fått av mamma, men den tar så ofantligt mycket plats så den ska bytas ut till en sådan fotölj här nedan

Dock chivas jag o Jocke om vi ska ha fotpallen till eller inte, jag tycker inte det behövs för då tar den ju grymt mycket plats men Jocke vill så vi får se. Fördelen om man tar fotpallen är att man kan ju flytta undan den o använda som extra sittplats vid behov ;)

Över fotöljen sen så ska jag även ha 2 mindre tavlor, just nu funderar jag på 2 stadskartor som e så populärt, då blir det nog Göteborg o Åre som är våra oaser i Sverige :) kan annars bli London o new york. Vi får se. Återkommer med bilder när resten är klart.

Nu kommer vi gå över i projekt matplats, men först måste jag nog löneförhandla ;)

BebisFabriken closed

Haha dagens eller årets mest hemskaste bild. Idag va det dags att stänga bebisfabriken men det kändes nog mer som att det va dags för förlossning haha, lika vacker iaf. Fast till skillnad från denna gång e att när Elisé föddes så va jag åtminstone sminkad o hade stylat håret. Här va det dusch innan avfärd o noll smink o styling. Men de får man väl bju på en gång under livshistorien.

Nu e det gjort iaf o allt gick smidigt, fick görs operationen i Södertälje då de hade tidsbrist här o kunde inte erbjuda mig vårdgarantin men det gjorde ju inget, Jocke skjutsa mig ju såklart. Nu ligger jag dock här o har sååååå jävla ont o får inte ta knark förän imorn bitti då jag fått långtidsverkande o morfin. Roligare har jag ju haft för det gör så sååååååå ont.
Men inte direkt såren eller i äggstockarna utan själva gasen som se fyllt upp mig med under op som trycker på alla organ o speciellt diafragman. Så fort ja lägger mig med så känns det så yxhugg i mellangärdet. Roligare att föda barn eller åtminstone gör det inte lika ont som detta haha

Veckans vikt vecka3

Vikt:
Veckans vikt: 76.0 kg
Veckans minus: -1kg
Kvar tills nästa delmål: 1kg
Total viktnedgång: -4kg

Delmål:
80 kg <-- startvikt : 2/1-17
75 kg <--delmål 1
70 kg <-- delmål 2 :
65 kg <-- delmål 3 :
60 kg <-- delmål 4 :
55 kg <-- om man får drömma

Kommentar:
Ett kilo på en vecka är jag helt klart nöjd med. Att dra ned på kolhydraterna o köra keto verkar funka bra. Dock så äter jag inte lchf denna helg heller då det vart tjejfest o lite försenat kalas för Elisé med farfar. Dock märker jag att när jag äter kolhydrater på helgerna så blir jag uppsvälld o får väldigt ont i magen. Men man behöver ju få leva lite emellanåt och då vill jag unna mig det jag vill äta oavsett om det ger mig lite magvärk. Jag vet att köra lchf långsiktigt fungerar inte för mig för jag är en kolhydratsucker. Och face The fact när ja körde lchf för 2 år sen höll jag ut i 5 månader utan kolhydrater men suget försvann aldrig och jag gick inte heller ner supermycket bara i centimeter. Men om jag kan köra såhär o tappa de 15kg som är kvar så kan jag definitivt stå ut. Jag tycker ju helt klart att lchf-maten är god och jag mår bra av den. Nu får vi se hur det går nästa vecka. Ja hoppas jag tar mitt delmål 1 :)

Mycket har hänt här hemma

Alla vet ju att jag älskar inredning o på sistone så har jag verkligen fått gå all in då sovrum o vardagsrum renoverats. Nu sitter vi dock i flyttplaner. Men så länge vi bor här vill jag ju ha ett fint hem.

Först ut var barnens sovrum. Max o Linnéa bytte rum och så fick de båda lite nya möbler. Linnéa ett mer tonårsrum o Max ett lite grabbigare rum. Är dock inte helt klar med Max rum. Är fortfarande ute efter väggdekoration, fönsterbelysning o den perfekta lekmattan men annars så är vi men framförallt prinsen nöjda.

Efter Max rum så var det dags för vårt sovrum. Vi beställde ju en ny säng från sova, en Jensen j4 i måttet 210*210. I stort sett är jag klar även därinne förutom att jag vill ha en jättestor bomullsmatta typ 350*300 att lägga under sängen och sen vägghängda sängbord. Jag vill även hitta nån snygg väggdekoration att hänga över Elisé säng,men drömmen är att slippa flisans spjälsäng, men hon måste ju bo hos oss tills vi hittar en 5.a :)

På tur kom vardagsrummet. Äntligen har vi blivit av med psykotapeten. Nu är det vitt vitt o åter vitt. Ny tv-bänk är köpt o vi väntar leverans av marmorbord o matta. Förhoppningen är även en ny soffa så småningom då våran är nedsutten. Men just nu krisar matsalsgrupp mest så vi får se. Iaf bilder på vardagsrum och resten som är fixat kommer i ett annat inlägg :) På tur om vi bor kvar är kök och lilla hallen. Det är nog stor risk att det åtgärdas innan vi flyttar då det är så sjuka priser på alla radhus/hus än.

2017 ÄR MITT HÄLSOSAMMA ÅR

 
Usch jag mår så dåligt över hur jag ser ut idag. Och sanningen är att jag vägde mer vid årsskiftet än efter förlossningen :/ Men det har vart ett jobbigt år och ja tröstäta är något jag har lätt för att göra.
Jag har iaf sedan länge beslutat att 2017 ska vi ändra på allt och det ska bli ett hälsans år. Jag har tecknat nytt gym-medlemskap och vi har nu börjat äta LCHF igen. Motivationen är fortfarande låg, men jag vet att bara jag får rutin på träningen så blir det bra (hoppas jag). Nackdelen är väl sedan när Jocke börjar arbeta igen, men jag får helt enkelt förlägga träningen på lunchrasterna de dagar han arbetar och sedan köra hårdare de dagarna han är ledig. Min dröm är ju att ta  mig till gymmet 5 dagar i veckan, fast om jag får in 3 pass så är jag nöjd.
Jaja inga hemligheter här i bloggen. Nu kör vi.
 
Vikt:
Veckans vikt: 77.0 kg 
Veckans minus: -3kg sedan 2/1)
Kvar tills nästa delmål: 2 kg
Total viktnedgång: -3kg

Mått:

Överarm: 37cm (0cm) totalt 0cm
Byst: 100cm (0cm) totalt 0cm
Midja: 92cm (0cm) totalt 0cm
Rumpa: 117cm (0cm) total 0cm
Lår: 72cm (0cm) totalt 0cm
Vad: 42cm (0cm) totalt 0cm

Delmål:
80 kg <-- startvikt : 2/1-17
75 kg <--delmål 1
70 kg <-- delmål 2 : 
65 kg <-- delmål 3 :
60 kg <-- delmål 4 :
55 kg <-- om man får drömma mål:

Kommentar: 
Igår var mitt första träningspass och på fredag ska jag träffa en pt och göra en bodyscan. Träning kombinerat med intermittent fasting/LCHF hoppas jag ska ge grymma resultat. Dock vet jag att det kan ta tid innan det visar något på vågen men jag hoppas ändå liten skillnad varje vecka. Jag la också en beställning på nya snygga träningskläder. Stor del av mina träningskläder blev förstörda i tvätten av en bläckpenna så det va nödvändigt. Nu ska jag bara leta skor också så kommer ja se snygg ut på gymmet med. Jag har tyvärr ingen förebild på spektaklet (mig) kanske kan be jocke ta en på lördag  när jag vägt mig.
 
 
 

 

 

HSP - högkänslig person

Alla som läser min blogg vet ju om vårt problem med nattskräck. Däremot så har jag inte pratat om att Max även är en HSP eller ett högkänslig barn som det heter på svenska.

Max har alltid vart extremt känslig och rädd för vissa saker. Han klarar inte av höga ljud till exempel och är livrädd för klockor, dock har klockrädslan blivit bättre med tiden. Han har alltid extremt mycket myror i rumpan men han kan ändå sitta och koncentrera sig på saker han tycker är intressant. Han är jättesmart för sin ålder och kunde alfabet, räkna, former, färger och förstå/prata engelska tidigt. Allt dessutom självlärt. Han har alltid varit så förståndig och många gånger så har man trott att han vart äldre än han är just pga av detta beteende. Vilket har gjort det svårt för oss som föräldrar att hantera trots och hyss (ska man förminska eller förstora honom).
 
I alla fall så börja vi ifrågasätta om han hade autism, adhd eller något liknande. Men inget stämmer in på honom och enligt dagis så känner de inte alls igen dessa tecken som vi pratar om och det va då vi började googlandet. En dag läste jag en blogg där detta med HNP togs upp och jag klicka på en länk. Och från den dagen så är allt så himla klart för oss. Tyvärr är inte detta någon medicinsk diagnos så det finns inget att göra, men vi som föräldrar vet hur vi ska hantera honom. Det visste vi inte innan. Jag menar vad gör man åt en 4åring som lyssnar på vad vi säger men ändå 1-2 minuter efter glömmer bort o gör samma hyss igen?
 
Vilka kännetecken har Max som HNP då?
-Han klarar inte kliande kläder. Ull går bort och tighta resårer. Tvättråd (lappar) måste alltid klippas bort annars blir han galen.
-Han använder väldigt smarta/kloka ord för sin ålder. Många har kommenterat att han är så lillgammal.
-Han är väldigt rolig och gillar att skämta och skoja.
-Han tycker inte om förändringar även om de är små.
-Han är väldigt frågevis. Lär sig på en gång och kommer alltid ihåg det man svarat
-Tycker inte om högljudda platser och kan bli stressad av för mycket ljud
-Har svårt med för mycket uppmärksamhet (tex vid kalas)
-Lär sig bättre på egen hand än att någon är närvarande
-Han gillar att leka lugna lekar ensam, men vill ändå att man ska vara närvarande.
-Är perfektionist
-Tycker inte om att bli smutsig, blöt eller sandig. Kommer det några droppar vatten så byter han kläder omgående. Och skulle han ramla så sätter han inte ned händerna för att dämpa fallet. Han slår hellre i ansiktet då. Och att gå barfota är inget att prata om. Han blir galen :/
-Är svårsövd efter en hektisk dag
-Tycker inte om fräna dofter
-Är väldigt känslig och känner även av om andra är upprörda.
-Är väldigt intensiv
 
Här kan ni läsa om högkänslighet hos barn och ungdomar
http://www.hsperson.se/barn-ungdom.shtml
 
De första tecknen som vi hade med Max var att när han började gå så ville han inte gå på gräs och i sandlådan satt han helst på en filt och lekte istället för att gå omkring i sanden. Om han sen råkade ramla i gräset eller sanden så vart han stel som en pinne och slog på näsan istället för att ta emot med händerna. Men när han va så liten så fatta man ju inget. Jag kan till exempel berätta om tillfället när vi va på Mallorca sommaren 2015. Vi skulle gå en promenad som avslutades med en lång strandremsa. Allt va frid och fröjd när vi gick på bergshällar och trappor men när vi väl kom ned till stranden så fick han panik. Detta trots att han hade sandaler på sig. Det slutade med att vi fick bära en hysterisk liten Max hela vägen tillbaka till hotellet för han va panikslagen utav all sand. Och de gånger vi tänkte gå ned och bada vid havet sluta med att vi fick bära honom över sanden ner i vattnet där vi sedan kunde ställa ned honom. Och pga det så höll vi oss från stranden och bada pool istället. Allt för att slippa dessa utbrott.
 
Max är en väldigt snäll, omtänksam och lättsam pojke, men när det rör sig om något som han inte vill eller tycker om så blir det andra bullar. Han gråter och är hysterisk (aldrig arg) arg blir han bara när det gäller nattskräck men inte på dagarna. Inte ens när hans lille syster är hårdhänt mot honom blir han arg. Så han är nästan som dr Jekyll and mr hyde.

Vad gör vi då. Vi försöker andas som med allt annat. Tyvärr måste jag erkänna att jag inte är den där perfekta  mamman som räknar till 10 o andas. Men man väljer sina strider helt enkelt. Många gånger får han sin vilja igenom och det är mycket mutor. Och ja vi väljer att skaffa barnvakt istället för att utsätta honom för sånt han inte gillar. Jag tror säkert att många haft åsikter att mormor är barnvakt jämt. Men det är inte för vår skull. Det är för hans, för trots allt så kan vi ju inte hålla oss hemma jämt. Och det tycker inte Max om heller. Om han fick välja så skulle vi åka buss, spårvagn eller skodan dagarna igenom :)

Men min lille prins. Han är min förstfödde son och kommer alltid vara min finaste lilla prins. Vi har ett band som är oförklarligt. Han vet var han har mig och han vet att  jag alltid kommer när han behöver. Jag kommer göra allt som går för att underlätta hans vardag och jag vet också att en vacker dag kommer han bli något stort. Även om han idag vill bli busschaufför :)

Så ja här har ni ingen familj perfekt. Men vi är en tight familj som ställer upp för varandra och älskar varandra oerhört mycket. Vi löser det mesta och är tacksam för all hjälp och allt stöd vi får.
 
 
 

En 1åring i huset

 
Och så kom dagen då Elisé fyllde 1 år. Galet! Detta år har gått så snabbt. Ibland förstår jag inte ens att hon är så gammal men  jo då och mycket har hänt. Tycker det är lite tråkigt att jag inte fann lusten att blogga under denna tid. För med max kan jag läsa nästan dag till dag här i arkivet. Men ja det är lätt att vara efterklok.
 
Vår lilla flisa och då säger jag lilla för hon är liten för sin ålder. Max va lika stor när han var 7 månader som Elise är nu i ettårsålder :) Vad hon har utvecklat under detta år.
 
Litet axplock:
 
- Hon tog sina första 3 stapplande steg på sin 1årsdag (dock trodde jag nog att hon skulle gå tidigare iom att hon är ivrig och bestämd)
- Hon kan säga mamma, pappa, na (linnea) titta, tack, oj och tittut.
- Hennes favoritlek är tittut
- Hon är ingen ätare. Välling är hennes basföda ännu. Visst kan hon smaka mat, men efter 3-4 skedar spottar hon.
- Hon fick sin första tand på 11-månadersdagen, men ingen mer har kommit upp ännu :)
- Hon älskar Max leksaker mer än sina egna, så jag gissar på att hon blir lika galen i bussar o tåg.
- Hon är pappas flicka, blir ens inte glad när ja kommer hem från jobbet :(
- Linnéa är den stora favoriten i hennes liv och älskar att va i hennes rum när Linnea är hos sin mamma.
- Hon älskar kläder. River ur kläder ur lådor och lägger dem runt halsen och kryper runt :)
 
Nu är hon lite mer än 1 år och om en månad börjar hon dagis. Det kommer gå bra är jag säker på. Hon är lite mer ta för sig än vad Max var. Och när Jocke lämnar/hämtar Max så är hon alltid på upptäcksfärd, så miljön kommer ju inte vara ny för henne :)
 
 
 
 
 

Att leva med nattskräck

Jag har märkt att det är många som hittat hit på grund av mina inlägg om nattskräck. Därav tänkte jag ägna ett utav årets första inlägg till just vår situation med nattskräck och berätta lite hur vårt liv sett ut och hur det är nu.
 
Jag kan inte riktigt sätta tummen på när detta börja. Prinsen har alltid sovit dåligt och de första månaderna i hans liv var det (vad vi tror) magknip. Men det börja i alla fall innan 1årsdagen och eskalerade stort när vi slutade med nappen. Big misstake!
 
Alla förändringar som vi gjort för att försöka bota hans nattskräck har gjort saken värre. BVC sa att alla störningsmoment som kunde störa prinsens sömn måste bort och någonstans fick vi väl för oss att om nappen försvann så skulle han inte vakna om han inte hade nån napp att tappa, men jo då han vakna allt oftare.
 
I början var han såklart bara ledsen och otröstbar men när han börja prata så grät han och skrek alltid "JAG VILL INTE! JAG VILL INTE!" Men det gick aldrig att få fram vad det var som han inte ville. Självklart blev man ju orolig för att någon va dum honom och börja misstänka personer som umgick med honom. Men det konstiga var ju att han hade ingen aning om detta på dagarna. Även om vi fråga ut honom om allt möjligt så va han konstant positiv o glad, visa inga tecken som helst att han skulle må dåligt eller att någon var dum mot honom. Och när man uteslutit alla andra faktorer så börja man ifrågasätta sig själv om jag var en dålig mamma, och om det var mig det var fel på. Men hur snäll jag än var, hur mycket jag än sa att jag älska honom, lekte med honom, köpte saker till honom, lät honom få all vilja igenom lika mycket nattskräck var det om nätterna.
 
Det kom i alla fall till en gräns att vi sökte hjälp, men till noll nytta. Det enda barnpsykologerna rekommenderade var schemalagd väckning eller medicinering. Det första funka en vecka sedan va vi tillbaka i helvetet och det andra kom ens inte på tapeten. Jag tycker inte man ska droga ett barn för att sova hela natten bara just på grund av nattskräck. Och eftersom Max aldrig lidit själv av nattskräcken så har ju inte hans dagsform störts utav detta och då va detta inte ens något att diskutera. Så åter tillbaka till ruta 1 med googlande, letandes efter tips o hjälp!
 
Med åldern så vart såklart utbrotten värre. Det var fortfarande skrik och "jag vill inte" nätterna igenom men med en touch av ilska. Det kastades leksaker, det slogs, han kasta sig i sängen o banka, hon försökte slå mig, han stod på golvet o stampa allt han kunde. Alltså man kan inte tro att en sån liten pojke kunde ha så mycket ilska i sig. Och att prata med honom, hålla fast honom, krama honom gjorde bara saken hundra gånger värre. INGET som vi kunde göra under dessa attacker fungerade utan det var bara att vänta ut dem i hopp om att de inte skulle vara långvariga. Men ja dessa attacker kunde ju vara allt mellan 5 minuter till över en timme och ju längre de var desto större risk att de skulle komma en ny inom ett par timmar så det va alltid lite som att spela rysk roulette, man fick trippa på tårna typ. Och man vågade aldrig hoppas. Hade man en relativt lugn natt så kan jag lova dig att natten efter inte såg lik ut.

Det finns ingen som helst logik i hur nätterna kunde se ut. Förutom beteendet och att de nästan alltid kom punktligt. Om vi haft en bra dag och läggningen gått jättebra så kunde natten va hemsk och om dagen vart dålig och man tror på en hemsk natt så kunde man bli chockad av en lugn natt. Men något som speglat igenom dessa år är att han aldrig (förutom 2 ggr) fått nattskräck när han sovit borta. Inte en endaste gång har han haft nattskräck när han sovit hos mormor eller farmor. Självklart har dem båda upplevt nattskräcken när de vart med oss. Men aldrig om han sovit där själv. Väldigt konstigt, men ändå skönt! Fast de säger ju det. Att det är i hemmets trygga vrå som känslorna (nattskräcken) kommer fram. Därmot om han sovit borta så brukar nätterna efter bli hundra gånger värre ett tag.
 
Idag då! Prinsen fyller snart 5 år <3 och kan jag påstå att vi är helt botade? NEJ! Men vi ser fler och fler nätter utan attacker. Faktiskt sedan lillesyster föddes för 1 år sedan så har attackerna minskat. Först märkte vi av att de bara blev någon enstaka per natt och nu kan det faktiskt gå någon vecka utan, men det ska nog gå månader utan attack innan vi kommer påstå att vi är botade.

Men vi har faktiskt tagit till lite åtgärder också. Dels har Max fått en kanin som man värmer i micron. Kaninis (som max döpt henne till) har superkrafter och detta tar vi ofta till på nätterna, vi säger att Kaninis blir ledsen när max är ledsen och behöver kramar för då ger Kaninis ifrån sig en härlig värme som sprider lugn, ibland funkar det och ibland inte. Sedan innan läggning så ser vi alltid till att han är nykissad och insmord, allt för att minska störningsmoment under sömnen. Max har ju atopiskt eksem som kliar en del på nätterna, men smörjer man så lider han inte av det och då stör det ju såklart inte honom i onödan.
 
Ja så iaf 4 år har vi levt med detta och kan väl säga att vi är ganska så erfarna. Detta är något som jag inte önskar något för man blir helt skadad av att aldrig få sova. Tyvärr så kan vi inte bytas av heller Jag och Jocke iom att det bara är mamma som funkar under dessa tillfällen. Men när Max sover borta så passar jag på att sova :) Men vi ser ljuset i tunneln och det blir bättre och bättre!

Jag vet inte om detta blogginlägg kan hjälpa någon, men att byta erfarenheter eller läsa hur någon annan har det kan va stor hjälp ibland, bara att veta att man inte är ensam. För ja så känner man ibland på nätterna när man sitter där med ett skrikande barn <3
 
Den sidan som hjälpte oss till en diagnos och som har bäst info enligt oss är iaf
http://www.eckerberg.se/be/nattskrack.html

 
 
 
 
 
 
 

2017 o nya mål

Hallå and im back! I dont know for how long, men vi testar iaf :)

Yes jag tänkte jag skulle blogga lite om mitt mål 2017. Inget löfte men mål då jag är skitkass på att hålla löften 😂

Iaf så börja jag o sambon med lchf i måndags. Tyvärr börja det oxå med maginfluensa i familjen men vi körde så gott vi kunde. Vi har dock en mjukstart IOM att vi har en del kalas såhär i början av året. Men från o med måndagen den 16/1 fram till min födelsedag 4/5 så har jag satt som mål att jag enbart ska äta lchf. Målet är att jag ska ned 20 kg. Och nej ja kommer inte se underviktig ut då.
Jag kommer så klart lägga upp mina resultat o ni kommer få följa mig vecka för vecka. Jag tänkte även att Jocke imorn ska få ta en förebild. Kan va positivt att ha o den kan jag lägga upp en bild när jag nåt delmål under resans gång.

Min mage vet jag dock inte om jag kommer lyckas med. Usch va den tig stryk av grav2. Sladdrig o skinnig. Ser det för jävligt ut blir det en bukplastik så småningom 😂

Önska mig lycka till nu. I Will need IT 🙈

Hej o hå

Jo men vi lever. Funderar på om jag ska ta upp bloggandet igen. Lite om barnen, lite inredning o lite kost o träning.

Har ni något önskemål vad jag ska skriva om så skrik :)

Kommer försöka starta på allvar efter årsskiftet 👍

We're alive

Ja detta med bloggen har ju verkligen runnit ut i sanden och jag vet inte om det är någon som orkar gå in o läsa på min rätt så ointressanta blogg nu. Men skulle bara berätta att vi lever, frodas och utvecklas. Både Max och Elisé växer och utvecklas så det heter duga så jag lovar att jag ska ta och uppdatera er om detta.
 
Ni får hålla till godo med ett litet foto på hur flisan rötott ser ut nu så lovar jag att uppdatera er i dagarna :)
 

Lina

Träning - LCHF - Familj - Barn - Resor - Inredning

RSS 2.0