Mammas tappra lilla hjälte!

Äntligen hinner jag uppdatera lite härinne!

Vi har nämligen haft det lite jobbigt här hemma! Lille Max har sen vi börja med minifom haft värre ont i magen. Han har haft så ont så han till och med matvägrat. Det enda som hjälpt är att vagga, vagga och åter vagga. Usch vad mitt mammahjärta har blött!

Igår efter en rejäl gråtattack fick jag helt enkelt nog. Efter ett antal vaknätter med bara några enstaka timmars sömn och en helt utmattad parvell så bestämde jag mig för att sluta med minifomen, det är helt enkelt inte värt det om det bara blir värre! Visst hade han ju magknip innan, men detta va utan dess like. Och faktiskt var det som att vrida på en knapp. Ingen ledsen Max, inget magont och HAN RAPAR! Så nu fortsätter vi på det viset!

Inatt har han äntligen fått sova ordentligt igen. Självklart vaknade han var 4 timme för mat men somnade om igen o sov så sött. När han sen vakna vid 7 så fick han ligga kvar hos mig efter maten och vi alla kunde sova till 10.30, heeeelt underbart!

Klockan 11 sen var det dags för BVC att komma på hembesök och mitt lilla hjärta är nu uppe i 3600, 100g på en vecka! Perfekt viktuppgång. Jag hade ju värsta mardrömmen att han gått upp 1 kg på en vecka, men så va inte fallet :)

Nu får ni hålla tummarna att mitt hjärtas mage fortsätter att må bra!

Rapning?!

Mitt lille hjärta har väldigt svårt att rapa! Jag kan sitta i 5 minuter utan att nåt händer. Detta resulterar ju i att han får väldigt mycket hicka och det låter väldigt mycket i magen på honom. Idag verkade det även som han hade ont i magen, han va sååå otröstlig och fetta är ju så nytt för mig för han är ju inte ofta ledsen annars. Så nu har jag iaf vart till Apoteket o köpt minifom till honom o hoppas det kan hjälpa. Det gör ju så ont i mitt mammahjärta när han är ledsen :(

Jag har läst att en del barn inte har behov att rapa. Men som det låter i magen på honom så tror jag nog att det skulle va bra om han kunde, så det är ju bara att fortsätta testa.

Annars är han så lugn, han sover oftast ett 7 timmars pass på nätterna men "pratar" en del i sömnen så man kan tro att han är vaken :) Han har mycket vakentid på kvällarna då vi får se mycket av hans fina stora ögon som man bara kan drunkna i ;) o passar då på att tutta en heeeeel del från kossan Lina :)

Förlossningsberättelsen kommer nu!

Allt började lördagen den 12 maj kl 17.00 på kvällen. Då kände jag att nu börjar det hända grejjer!
Jag sa till Jocke att vi nog inte behövde vänta allt för länge på att Mini skulle komma ut. Haha där fick jag!
Jag hade regelbunda värkar, 2 var 10 minut så därför bestämde jag att jag avvakta under natten. Så vi förberedde oss inför natten, med både bad, citodon och TENS och det fungera mycket bra, några minuters sömn mellan värkarna kunde jag få. Iaf så gick natten och ringde och förvara våra föräldrar att det nu var dags för oss att åka upp. Vi skulle bara passa på att äta en rejäl frukost först. Sen ringde jag upp till förlossningen och jag var så varmt välkommen.
Jocke gick och hämta bilen och kom sedan upp och hämta mig och förlossningsväskan, vid det här laget så hade jag skapliga värkar. Väl däruppe konstaterade det att jag hade 2 värkar var 10 minut MEN jag var bara öppen 2 cm =( Jag fick frågan om jag ville stanna kvar, men själv tyckte jag att det kanske var skönare att ligga hemma och vila. Så vi tog bilen hem. Jag koppla på tensen, knapra några till citodon och gick o la mig. Visst vart det inte någon jättesömn för mig men jag kunde slappna av mellan värkarna och dagen knalla på.
När natten var kommen så hade jag så starka värkar så varken bad, tens eller citodonet hjälpte. Så när klockan slog 4.00 på måndagsmorgonen väckte jag Jocke o sa att jag klarar inte mer, då hade jag räknar att jag hade en värk var tredje minut. Så Jocke börja göra iordning sig och jag försökte klä mig mellan varje värk. Sedan ringde jag till förlossningen.........
Tyvärr måste jag hänvisa dig till Linköping var beskedet jag fick i luren. Då kom paniken. Hur skulle jag klara mig till Linköping? Det är ju långt och jag hade riktigt starka värkar. Jocke ringde iaf och prata med dem i Linköping och vi var så hjärtligt välkomna dit, så vi körde samma procedur igen. Jocke gick o hämta bilen. Kom sedan upp o hämta mig, kuddar, påsar (mot illamåendet jag hade då) och förlossningsväskan så klart, sen körde vi mot Linköping.
Trots mina värkar gick det jättebra, jag låg o halvkved i baksätet men kunde njuta av den underbara morgonen som både var solig och varm. Självklart såg vi både älg och rådjur på vägen dit och allt var så fridfullt mellan varven =)
Klockan 6.00 var vi uppe på förlossningen i Linköping. Där togs jag emot på ett mycket bra sätt. Först blev jag jag undersökt och det konstaterade att jag nu var öppen 4 cm och hade 3 värkar var 10 minut, så det var inte tal om att åka hem. Så jag blev inskriven och proceduren satts igång.
Jag berättade att jag hade valt EDA som smärtstillade, men i väntan på att den skulle sättas fick jag använda lustgasen vilket var en härlig upplevelse, ja man mådde ju riktigt bra =) Jocke gick o flytta på bilen och när han kom tillbaka så låg jag och skratta som en tok, kul kan man ha =)
När det sen va dags att sätta EDAN så var det inte alls en lika rolig upplevelse. In kommer en skrikandes stressad narkosläkare. Där ligger jag som är nålrädd och får panik. Inte nog med det så sätter han den fel och det blixtra som fan i kroppen och jag börjar hyperventilera, jag fick en chock helt enkelt. Detta känns en idag i kroppen och när jag pratar om detta så börjar jag bara att gråta, så Jocke får oftast stå för den berättelsen =( Men när sedan allt är klart så tar den mycket bra och äntligen får jag chans att pusta ut lite mellan kollarna! Dock så sjönk mitt blodtryck drastiskt och dom fick sätta glykos så jag skulle få må lite bättre!
Självklart fick jag ju inte ligga där o vila allt för länge, dom ville att jag skulle upp och röra på mig, men jag var ju halvt död vid det där laget, ingen sömn knappt på 36 timmar sätter sina spår. Men jag gjorde som dom ville. Efter en räjäl promenad så ville dom kolla läget och tyvärr så hade jag öppnat mig dåligt så det var bara att ta hinnorna och sätta värkstimulerande. Att ta hål på hinnorna kändes inget men när väl det värkstimmulerande droppet tog så började det bli jobbigt igen. Så fram med lustgasen och upp på en pilatesboll och sedan jobba jobba jobba.
3 TIMMAR SATT JAG PÅ DEN JÄVLA BOLLEN, men enligt mig själv så kändes det nog bara som 5 minuter (tack lustgas *ler*) Det ända jag kommer ihåg ifrån när jag satt på bollen var när det tryckte på för intensivt, då ville jag bara krysta. AJAJ Lina! Iaf efter dessa 3 timmar så var det dags att lägga sig på sängen igen. Dom la mig på sängen o kollade hur det stod till. Mitt lilla hjärta var nästan nere, men inte helt klart roterad, så dom ville att jag skulle vänta lite. Jo tackar ja! Jag fick ligga i gynställning sen var det dags för krystvärkar!
i 15 minuter hade jag krystvärkar, sen var mitt hjärta ute, så den fasen gick ju snabbt =) Och från att vara halvt död till att fått honom på mitt bröst så var jag som återuppstånden. Jag hade energi så att jag skulle kunnat gå ut och springa ett maratonlopp och mycker mer därtill ifall det hade gått!
Tyvärr sprack jag en hel del och dom fick sy både in och utvändigt, vilket har vart väldigt jobbigt nu efter. Så fort jag anstränger mig så gör det ont. Första veckan kunde jag inte ta mig ur säng eller soffa eller ur bilen utan hjälp och definitivt inte med Max i famnen, vilket gjorde att jag kände mig komplett värdelös. Nu är det mycket bättre i det fallet. Men jag kan inte gå speciellt snabbt och inte bära allt för mycket, då känns det som att allt där inne ska ramla ut. Och kissa får jag göra ståendes. Men jag vet att det kommer ge med sig om ett par veckor och faktiskt så har alla krämpor och förlossningen vart värt det, för vi har fått världens mest finaste o sötaste o  snällaste son =)

Mjölken sinade :(

I måndagskväll hade vi en liten pärs här hemma. Mitt hjärta hade varit så snuttsugen hela dagen o tuttade nog minst en gång i timmen (förutom när han sov). När kvällens timme sen va slagen o han va likadan så märkte jag att mjölken inte räckte till, jag testade till och med att pumpa ut men det kom bara några enstaka droppar. Usch vad värdelös jag kände mig då! Så jag ringde upp till BB för vi tänkte om dom hade ersättning på lager (kl va ju 23 så butikerna var ju stängda). Men där fick jag bara svaret att jag skulle fortsätta ge honom bröstet!

Med den stressen i kroppen o tårarna rinnandes så satt vi i soffan vaggandes till kl 2.00. Åtminstonde fick han ro att sova på mitt bröst några timmar! Sen vid 2 så fanns det äntligen mjölk så mitt lilla hjärta äntligen kunde få bli mätt.

Usch vilken pärs det var och sen att få den kommentaren att man ska fortsätta ge honom bröstet, bara den vevan fick mig att tveka om amning var ett alternativ för oss. Men jag vill ju så gärna att det ska fungera, det gynnar ju liksom oss båda!

Iaf så va vi på första BVC-besöket igår, vi fick verkligen en toppen sköterska. Så jag rådfrågade honom hur jag skulle göra angående detta och även detta med att dom sa att jag ska väcka honom på nätterna. Han sa då att eftersom prinsen går upp som han ska så behöver jag definitivt inte väcka honom, utan det är ju skönare för oss om han kan sova längre pass, han vaknar ju själv när han är hungrig och äter han mer på dagarna så kanske han inte är lika hungrig på nätterna. Sen tog jag upp detta om amningen och fick ett mycket bättre svar! Han sa att jag kunde köpa hem ersättning o använda till kvällsmål om jag känner att det inte räcker till. Bara att ha den tryggheten kan göra att det fungerar galant för då känner jag själv ingen stress på jag måste ha, så nu har vi en kartong hemma i nödfall. Fast Jocke o jag kom överens om att behöver han ersättning så får Jocke ge honom den. Så jag står för mjölken o Jocke för ersättningen, ett jättebra upplägg :)

På tal om BVC så är Max nästan uppe vid sin födelsevikt. Bara 50g som fattas och mamma Lina har tappat 13 kg o har bara 10 kvar av graviditetsvikten! Va helt underbart att se vågen på 70 strecket igen :)

Presenter i överflöd!

Inte hade väl jag förväntat mig att få så många fina presenter utav alla. Men det är helt sjukt vad mycket fint vi har fått. Varenda en som dykt upp har kommit med något o jag blir verkligen så rörd av omtanken! Ja jag är ju bara glad över att dom vill komma o kolla på vårt efterlängtade lilla mirakel, bara det räcker liksom :)

Det som är mest överraskande är just att vi har fått så otroligt fin respons av så många, ja allt från våra närmsta, till våra vänner, till Linneas skolfröknar, till personalen på Hemköp, det är ju helt fantastiskt! Man blir både rörd o stolt :)

Men jag måste nog slå ett extra slag för min bror Perry o hans fina fru Pernilla o mina underbara syskonbarn Sofie o Daniel! Dom hade kommit på en sån finurlig present... En blöjtårta :) blöjor på 3 våningar, med leksaker, nappar, kläder, strumpor (ja det är ju också kläder förstås ;)) våtservetter och mycket mer som garnityr. Och allt Inslaget i blåa band o cellofan. Helt galet vad fint o påhittigt. Det är knappt så jag vågar öppna det för det är så fint :) så Sofie nu när jag vet att du läser min blogg så passar jag på att tacka återigen, du får hälsa familjen med ;)

Sen tackar jag ju självklart er andra med för allt fint, vi är verkligen rörda allihopa för allt fint vi har fått :)

Han sover =D

Jag tror att min hjärta äntligen har vant sig vid ett liv utanför magen! 2 nätter i rad nu har han sovit som en prins, mamma Lina har till och med fått väcka honom för att han ska få i sig mat (vilket jag nog inte ska fortsätta med, bättre låta han sova o äta mer på dagarna).

Med mig är det sådär för tillfället, hormonerna antar jag. Sorgen över att graviditeten är över är här o även om det vart en jobbig tid så tyckte jag ju om känslan att få bära på underbara Max. Men när jag kikar på min prins så mår jag ju mycket bättre, men tårarna är för tillfället aldrig långt borta för jag gråter av glädje o lycka oxå! Hoppas hormonbalansen återställer sig snart, för det börjar bli lite jobbigt ;)


Sömn vad är det?

Japp åter en natt med no sleep at all. Men det är skitsamma för när man ligger o tittar på det lilla pyret så glömmer man bort sånt.

Nu har mitt hjärta legat i sussat i sin spjälsäng sedan kl 09.30. Vilket innebär att den nu tydligen fått godkänt! Så nu hinner mamma här komma ikapp lite med hemmet o framförallt sitt utseende ;)

Max snart 3 dygn

Idag vart det dags för återkoll på BB. Mitt Hjärta hade tappat 200g o väger i dagsläget 3300 men det va helt okej! Däremot ska vi på en koll på lördag igen eftersom jag tycker att han tuttar lite dåligt. Inatt tex vill han inte äta alls så man blir ju lite nojjig!

Här hemma knallar det på, Max sköter sig exemplarisk, ja han är väldigt harmoniskt. Däremot så vill han ha konstant närhet så det går inte att lägga ifrån sig honom, då blir han lite ledsen.

Bil o vagnpromenader är också något som lillparveln gillar. inga protester då inte, vilket är bra då vi är ute o rör på oss mycket :)

Med mig är det sådär, har fortfarande väldigt ont efter ALLA stygn o kan inte röra på mig allt för mycket, men kan ju va bra o få vila sig lite med!

Nu ska jag göra som Max o ta en tupplur ;)

Äntligen!

Efter 48 timmar värkarbete kom vår lille Max till världen med en smäll! 3500g o 51cm. Heeeelt perfekt! Jag kan inte bli mycket lyckligare nu, jag har min perfekta lilla familj helt enkelt!

Jag ska berätta om förlossningsberättelsen senare men nu vill MiniMax ha närhet o mat o vem är väl jag att säga nej till det? Han har ju redan lindat mig om hans små fingrar :)

Dagen D

Har haft regelbundna värkar sedan igår kl 18.00. Åkte upp till förlossningen vid 11-tiden idag men blev dock hemskickad igen pågrund av att jag hade för korta värkar o endast öppen 2 cm (eller jag valde själv att åka hem, bättre hemma). Så nu lever jag på citodon, tens, bad o värmedyna o har olidligt ont. Hoppas detta inte blir allt för långdraget!

Förfarande inget :(

Hinnsvepningen gjorde så att jag fick ondare sammandragningar o att slemproppen nu gått, hoppas verkligen på att det är ett bra tecken för suck så besviken jag va när jag vaknade o insåg att inget hänt ännu!

Idag har vi gått lite på stan, det va jobbigt. Men det är mer psykiskt jobbigt att bara sitta hemma o vänta, det gör man tillräckligt ändå! Får se om det blir lite städning eller bakning av nu. Måste göra nåt!

Håll tummarna!

Nu är en hinnsvepning gjord så jag behöver allas tummar ;)

Inget ännu!

Dagen har vart lång men jag har sysselsatt mig med att köpa lite ny inredning till vardagsrummet såsom ny ryamatta i lilarosa o lite matchande textilier till det. Vart riktigt bra!

Dagen avslutades med konsert i hörsalen. Hela Linneas skola hade satt ihop en föreställning, dom var riktigt duktiga!

Nu ett försök att sova, skippade middagslurerna idag så vi får se om det går att somna. Vore ju bra då vi ska upp o gå på läkarbesök imorn, pirrigt!

Allt lungt!

Idag mår Mini mycket bättre o hjärtljuden låg i genomsnitt 140-160 som vanligt vilket känns mycket lugnande för mig, det är ju det som är huvudsaken liksom.

Med mig är det också skapligt lungt, ingen havandeskapsförgiftning åtminstonde! Däremot var dom lite bekymrade över detta på att jag samlar vätska o kissar för dåligt, fick bara ut 700 ml på ett dygn o då dricker jag en hel del, så jag ska ta ett nytt dunkprov tills på fredag så får vi se!

Läkaren sa att dom inte sätter igång förlossningen i nuläget iaf, det va inget hon rekommendera då förlossningarna oftast blir sämre så vi får väl ge det en liten chans till att sätta igång på naturlig väg, så får vi se på fredag sedan!

Så nu voet ni hur läget ligger. Vi lever o jäser o jag lider, men mini mår toppen ;)

Ingen bra dag!

Först måste jag tacka för alla gulliga kommentarer jag fått, dom piggar verkligen upp nu i mörkret, ni e sååå gulliga :)

Idag blev det ett omtumlande besök hos BM. Mini va slö o inte alls så allert, mellan 100-110 i hjärtljud båda gångerna då hon lyssnade så upp till förlossningen för en ordentlig koll!

Däruppe va det iaf fina fisken med mini. CTG:t visa en bra kurva, o efter ultraljudet visa det att det fanns ordentligt med fostervatten och att mini va pigg där inne. Med mig vare väl sisodär, väldigt lågt blodtryck, låg puls o orkeslös. Detta plus att jag samlat på mig så grymt mycket vätska gjorde att dom ville ta ordentligt med prover på mig plus att jag nu i ett dygn måste kissa på dunk bara för att kolla så inget är fel med just mig. Men det skiter väl jag i, det ända jag bryr mig om är att mini mår bra. Vi ska iaf upp imorn igen o kolla kurva o prover! Håll tummarna för att det går bra, för det sista jag vill ha är ett akut kejsarsnitt!

Jag blev även lovad en hinnsvepning innan jag gick hem, men missbildad som jag är så ligger livmodern bakåtlutad o detta gjorde att dom inte nådde livmodertappen så jag fick gå hem utan det :( men ett besök hos läkaren på fredag är gjort för att diskutera en igångsättning nu bara för att jag mår som jag gör! Bara det känns skönt att veta att jag inte ska behöva gå mycket längre till, o speciellt inte 2 veckor till!

Tyvärr glömde jag min statistik i bilen, så jag får lägga in dom imorn!

Dags för vecka 40 men ingen mini riktigt än!

*Du är på dag 274 av 280. (97,9%). 
*Du är i vecka 40
*Du har gått 39 fulla veckor och 0 fulla dagar (v39+0).
*Du är i 9:e kalendermånaden. 
*Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden). 
*Du är i trimester tre.
*Duhar 6 dagar kvar till beräknad förlossning.

Nu är vi här i sista veckan, bara 6 dagar kvar till BF och som det ser ut nu så kommer jag nog komma dit och lite till! Ruttet känns det på ett sätt då jag är redo, men har jag väntat så här länge kan jag nog stå ut ett tag till, eller vad har jag för val? Imorn ska vi iaf till barnmorskan och  jag ska nog ta upp detta med henne om igångsättning, dels mår jag som en kratta, illamåendet är värre än någonsin och jag får inte i mig mycket. Jag har luriga sammandragningar och inte nog med det så har jag nu dragit på mig en fjärde svampinfektion vilket gör att jag blir galen. Och sen detta med all vätska som gör att jag knappt nu vill visa mig ute! Jaja bara att bita ihop som sagt! Anledningen också till detta varför jag vill bli igångsatt är för att jocke snart ska börja sitt nya jobb, känns ju lite fel att börja ett nytt jobb med att han måste ta ledigt, speciellt då han behöver utbildningen. men jag vet inte hur dom ser på sånt. Risken är ju att han inte kan medverka på förlossningen, och det måste han annars kommer inte jag göra det heller ;) Nej nu håller vi tummarna för att det sätter igång inatt, jag står ju knappt ut längre!
Här kommer vecka 40s magbild, tänk att jag hann med en sån ändå, det trodde jag inte. Men ack så fel man kan ha =)
vecka 40
image description
vecka 35
Ni får ursäkta mig att jag inte fixat till mig ;) men som ni ser så har ja magen sjunkit rejält iaf, hängbuk ;)

Nepp ingen bebbe idag!

Nahe jag fick inte det jag önska mig mest av allt, mini behaga inte komma ut o fira sin mammas dag. H*n ville väl inte dela sin födelsedag helt enkelt, så både jag o Jocke gissa fel på datum o några till så klart! Nu får vi väl se om det är någon annan som gissar rätt på datum o kön!

Dagen blev iaf precis som jag ville ha det. Mycket lugn o skön tillsammans med min älskling. Blev väckt med frukost på sängen och då fick jag oxå mycket fina presenter. Skor, parfym, varmluftsborste, film o blommor precis vad jag önskat mig. Sen passa vi på att äta lunch ute o bara tog det lungt helt enkelt :) perfa!

Nu ska jag gå o lägga mig, bäst att passa på att få lite skönhetssömn iaf mini knackar på dörren inatt :)

Min dag!

4 maj och det datum jag tippat på att mini ska komma på! Så håll nu tummarna för att det ska komma igång nu under natten, för i år vill jag inget hellre än att fira min födelsedag på förlossningen!

Annars ser jag nu ut som en stoppad korv. Bara på en vecka har jag samlat på mig tokmycket vätska o när jag ställde mig på vågen så visa den 5 kilo plus mot förra veckan så det säger väll en hel del. Jag har inga anklar kvar o kan endast ha ett par skor o dom måste jag ha uppsnörande, heeeelt galet! Det enda positiva med den extravikten är ju att den försvinner lät åtminstonde så det kan jag ta! Men som sagt obehagligt är det!

Nej nu ska jag ta o släcka ned här o även stänga av mobilen för imorn ska jag ha det lungt o ta dagen precis som jag vill, även om det finns vissa som blir sura för att jag inte vill fira i år. Det tänker jag inte bry mig ett skit över för det är min dag o mitt val :)

Inne i vecka 39

*Du är på dag 268 av 280. (95,7%). 
*Du är i vecka 39
*Du har gått 38 fulla veckor och 1 fulla dagar (v38+1).
*Du är i 9:e kalendermånaden. 
*Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden). 
*Du är i trimester tre.
*Duhar 12 dagar kvar till beräknad förlossning.

'
Äntligen kan man säga att det drar ihop sig! Och tur är väl det för nu börjar jag verkligen känna mig deprimerad över hela situationen. Allt va lungt tills i lördags så vi fick åka på falskalarm. Det va verkligen som att jag gjorde mig redo för att mini skulle komma då, men sen när verkligheten kom ikapp mig att det inte va dags så kom också en smäll med deppighet. Jag orkar verkligen inte längre och nu dom sista dagarna har jag bara gått runt och gråtit för att jag vart så trött på situationen. Det hjälper ju heller inte att jag samlar på mig vätska som en gris heller. Jag har nog samlat på mig 10 kilo vätska och mina fötter ser ut som två stora pålar och det är inte skönt kan jag lova. Fy satan va ont det gör och på nätterna så domnar mina händer bort, nej det finns inget njutningsbart med detta. Jag vill bara att dagarna ska va över och att mini kommer ut nu!
Jag har ju ändå hållit mig sysselsatt med att putsa fönster och bakat och städad o tvättat osv. Försöker boka in en o annan dejt också, tyvärr blir dom oftast också inställda i sista sekund då jag inte orkar med någonting vilket är ganska trist men jag har ju också något att skylla på, sen får människorna tycka precis vad dom vill men jag tänker på mig själv i första hand. Har ju en födelsedag som kommer upp nu på fredag, men inte ens det vill jag fira i år på grund av att allt känns för jävligt! Det ända sättet jag kan tänka mig att fira min födelsedag är att ligga på förlossningen, men inte ens där kommer väl min önskan gå i uppfyllelse! Jaja bara att bita ihop finns inte så mycker mer att göra!
Idag va iaf Jocke ute o rasta mig, vart en väldans promenix. ner på stan, upp till halvars, tillbaka till stan och sedan hem igen. Ja vi vanka nog åtminstonde i 2 timmar, så nu sitter jag här med gryyyymma sammandragningar men inget regelbundet *suck*

Lina

Träning - LCHF - Familj - Barn - Resor - Inredning

RSS 2.0