Snabba bullar

Nej ni ska inte få något recept på sanbba bullar här inte. Utan detta inlägg handlar om Maximus Prime såklart!

Jo det är ju nämligen såhär att Max har äntligen fått sina rör i öronen *pust* Öronmottagningen hörde av sig redan i tisdags (inte ens en vecka efter besöket) för att fråga om vi möjligtvis kunde ta en avbokningstid redan dagen därpå. Och så som jag tänkte så va det ju bättre att nappa på det än att behöva vänta 2-3 månader som läkaren trodde att det kunde ta eftersom de hade så mycket att göra.

Sagt och gjort så planerade både Jocke och jag så att vi kunde vara lediga på onsdagen (eller jocke tog bara halvdag) så att vi kunde ta denna tid. Vi fick instruktioner om hur allt skulle förbredas innan. Som att han skulle va nyduschad med rena kläder när vi kom. Han fick inte äta 6 timmar innan och inte dricka 2 timmar innan. Sedan skulle 2 emla-plåster placeras på handled och armveck och till sist en stor dos med alvedon (16ml) skulle intas så att de inte behövde ge så stark narkos. Efter det så va vi fit for fight.
 
Jag som är så larvig av mig klarade inte av att följa med Max in på operation så det fick Jocke göra medan jag satt i väntrummet. Däremot så tänkte jag att jag skulle sitta med honom när han vakna upp. Så efter en operation på en kvart kom de och hämta mig. Men när jag kom in i uppvaket så börja det svartna för ögonen och jag fick panik o börja gråta. Så det va bara för Jocke att ha över. Jag klara helt enkelt inte av att se honom ligga där på sängen helt utslagen med sladdar i fingrarna. dropp i handen och tub i munnen =( Tack och lov kom en underbar sköterska och tala med mig. Berätta att det sker ganska ofta för det är ju ingen naturlig miljö att se sina barn på och efter att jag fått samla mig så kunde jag äntligen gå in till Max och kunde faktiskt sitta brevid honom när han vaknade upp.
 
 
 
Och min lilla prins sen då. Han va såååå duktig, även personalen berömde honom och då blev mitt mammahjärta så stolt igen. Han är en stark liten pojke det där. Vet inte vart han fått det ifrån ;) Däremot efter operationen så va han smålullig, vinglade och yrade och va allmänt grinig, med det får man ju va. Och trots att han inte ätit sedan kvällsvällingen vid 19 dagen innan så ville han inte äta. Men piggelin och godis slank allt ner ;) Men vi åkte i alla fall hem och sov lite mer för det behövdes. Och efter det så var han helt återställd. Plus att mormor hade kommit gjorde ju saken mycket bättre också :D
 
 
Jag vill verkligen ge personalen på öron-op efter jättestort tack. Så himla bra bemötande och så duktiga med barnen. Och Max tackar för lammet han fick. Det blev en tokfavorit i hans nallesamling :)
 
Nu nästan en vecka efter operation så verkar det som att Max hör bättre iaf. Däremot så verkar han lite känslig i öronen ännu och petar mycket i dem, men det kanske kliar en del. Jag vet inte hur sådan ska te sig efteråt. Samtidigt kan det ju bero på att han blev tokförkyld i helgen igen men vi avvaktar och ser hur det blir.
 
 
 
 

Barn nummer 2

Nej nej inte än. Lugna er! 

Men här hemma går tankebanorna just nu i om vi ska skaffa en liten till. Vi känner att om så är fallet så får det bli relativt snart eller iaf inom de närmsta året kan vi väl säga. Men då jag mer eller mindre är som en ensamstående mamma som får ta allt ansvar när Jocke jobbar som han gör (aldrig hemma) så undrar jag verkligen om jag orkar. Hade jag inte haft mamma under denna tid så vet jag inte vad jag hade gjort speciellt IOM att nätterna ser ut som de gör. Och tanken på ett till litet pyre att ta hand om kanske helt enkelt blir för mycket. Kan jag ju inte belasta mamma med ännu mera och hon blir ju heller inte yngre även om Max är hennes allt just nu typ. Ja deras band är otroligt att se. Jag känner mig så glad över att Max älskar sin mormor och hoppas att det bandet förblir lika starkt föralltid.

Tillbaks till nummer 2 då. Då kommer mitt andra dilemma. Kan ja älska ett barn till likamycket som jag älskar Max och tänk om Max känner sig åtsidosatt. Usch vilken tanke. 

Dilemma nummer 3. Förlossningen!!! Alltså jag vägrar föda naturligt igen. Alla säger att jag kommer glömma. Och nej Jag kommer ihåg allt i detalj och hur jävlig den va. Nej de får nog klubba ned mig om det blir en till. 

Så om vi kan komma över detta och om Jocke finner ett nytt arbete. Så kanske ni kan gå följa en graviditet igen ;-)



Lina

Träning - LCHF - Familj - Barn - Resor - Inredning

RSS 2.0