Då kör vi igen då!

Då var det åter dags för hårdbantning. Om sanningen ska fram så har jag varken orkat eller kunnat ta itu med denna issue, därför att jag dels haft tokproblem med min magkatarr och sedan då min d-vitaminbrist som gjort mig så himla trött. Så jag har ätit och njutit kan man väl säga :) fast jag har ju ändå tänkt på vad jag stoppat i mig och tränat en hel del. 
 
Men som sagt på måndag kör vi igen. Nu vet jag inte vad vågen står på. Jag tippar på någonstans runt 72-strecket (suck). Men nu ska vi vandra nedåt. Första delmål är 65. Återkommer med vikt och mått längre fram så får ni hänga med på äventyret som vanligt!
 
 

Besked

Äntligen ringde läkare med besked. Min Sköldkörtel mår bra och likaså njurar o levern. Däremot hade jag svår vitamin D brist o lite lågt järn (vilket inte är ovanligt för mig). Så nu ska jag knapra D vitamin o kalium tills sommaren o gärna sola solarium någon gång i veckan, inte mig emot som redan drog till närmsta drop-in solarie på lunchen :). Märker jag inte någon skillnad på 3-4 veckor så skulle jag höra av mig igen så det fick ta ytterligare prover. 

Även fast det inte var min vanliga läkare så är jag himla nöjd. Allt gick så snabbt och så tog hon sig tiden o ringde också. Precis så som det ska va! Jag hoppas verkligen nu att jag kommer må bättre, för så som det har vart idag, det håller inte. Ett jäkla kolli typ!
Syskonkärlek precis som den ska vara


Något är galet

På sistonde har jag känt att det är något som är lite galet med mig. Min ork är lika med noll. Inte alls som det borde eller har vart. Runt eftermiddag, tidig kväll kraschar jag totalt oavsett sömn, jobb, träning eller vila. Det är precis som luften tar slut och jag kan inte göra någonting alls åt det. Bara ligga på sängen o glo upp i talet typ. Trots att jag hela dagen till exempel sett fram emot träningen så blir det kämpigt att bara få på sig kläderna för att kunna träna. Inte likt mig! Dessutom fryser jag konstant. Jag har tappat allt min tjocka hår och är ständigt på dåligt humör. Annars alltid så glada Lina liksom.

Så igår fick jag en tid på VC för provtagning. Läkaren undra om jag var stressad, deprimerad eller dylikt. Men Nae jag tycker livet har sin gång o är så glad över min lilla familj och min återfunna träningsmotivation. Det ända jag skulle kunna tänka är ju sömnbristen. Men inte borde jag krascha såhär, inte så att man är på halvvägs till graven. I alla fall så togs det prover på sköldkörteln och även blodvärden. Och i väntan på svar skulle jag knapra d-vitamin o koffein för att få ork. Hon ville även ge sömntabletter för att jag skulle få lite bättre sömn. Men det går ju inte, måste ju ha koll på Max på nätterna. Jag hoppas i alla fall att det inte är något allvarligt. Men samtidigt vill jag få något besked så man slipper må såhär framöver. Om En-två veckor så skulle jag få svar. Skönt de!

Imorn ska jag ge mig på träning igen. Kör varannan dag sålänge så jag känner någon ork emellanåt. Men käkar mina kosttillskott o koffein sålänge för att klara vardagen.

Ett stycke död Lina (bjussar på världens hemskaste bild).

Och så en bild på det som gör mig lyckligast i hela världen 


Max som är toknöjd över sin julklapp :) 

Max 20 månader

Idag blir Max hela 20 månader. Jag kan inte förstå att tiden går så snabbt hela tiden. Ja menar att det känns ju inte alls som det var så länge sedan som jag låg där på förlossningen med detta lilla liv på mitt bröst och så är vi här nu, 20 månader, snart 2 år.


Max har utvecklats galet mycke på sistone! Han är en riktig flörtis som bjuder på pussar o kramar. Ständigt glad men med en vilja som heter duga.
Och får man inte som man vill så är det både nyptag o hårslit som tas till. Men det är inte så ofta :)

Talet utvecklas för var dag. Han härmar alla ord man säger även om det inte alltid hörs. 2 ord har blivit 3 ett par gånger och ofta babblar han hela meningar på sitt språk.

Max kan härma billjud, häst o kossa. När han leker med sina bilar så brummar han såklart :)

Musik är en stor favorit i Max liv. Inte så konstigt med oss som föräldrar. Tror han kommer få en väldigt bred smak. Då jag och Jocke täcker upp det mesta här hemma :) Så fort han hör sina favoriter så börjar han digga. 

Mamma, pappa o Linnea har han kunnat säga länge nu. Han tilltalar sig som MAaa. Svårt att säga X kanske :) Mormor o Tindra är också namn som han kan uttala utan problem.


Annars har vi fortfarande problem om nätterna. Gasbesvären är jättejobbiga för honom. Han vaknar o ropar på mamma och vrider, vänder o sparkar i sängen innan han kan somna om igen. Efter 1.00 så vill han heller inte sova i sin säng utan då behöver han känna min närvaro för att kunna sova. Så trångt har vi det, men allt för det lilla hjärtat.

Finns mycket mer jag kan berätta. Men svårt att komma på nu. Men det kommer jag lovar 



Ny telefon

Äntligen har jag fått min nya telefon. En guldig IPhone 5s. Äntligen kan det bli lite kvalitet på bilderna och IOM det roligare att blogga.

Nu har vi vart hemma sedan tidig tisdagsmorgon kan man väl säga. Vi lämna Åre vid 14.00 på
Måndagseftermiddagen och anlände hemma 0.30. Denna gång gick bilfärden snabbare men vi stanna på fler ställen för kisspauser, blöjbyten och födointag. Denna gång måste jag ge en stor eloge till våra barn. Framför allt Max faktiskt. Knappt något gnäll av uttråkning alls, han börjar nog bli en lika van resenär som Linnea :) 

Det är återigen skönt att va hemma. Och bäst är att få sova i sin egen säng. I Åre får vi dela på en 140cm säng och då Max vaknar o kommer över i vår säng runt tidig morgon så kan det bli väldigt trångt och man sover inte direkt bra med en vildbasse heller, så rygg o nacke paja efter ett par nätter. Men det är den enda nackdelen för vi har det helt underbart när vi är hoa Svärmor. Promenader i snöiga bergen. Grilla korv utomhus, barnen åkte pulka, shoppa i tokdyra butiker, fika på Åre Bageri, bada på the holliday club och så åt vi massa hemlagad god mat. Det mesta va älg, ren o egenfångad fisk som är så gott. Svärmors man är jägare och har egna marker med fiskevatten på vilket gör att de i stort sett bara äter sån mat. Men det gör inte oss något för gott är det. Sen fick vi ju mycket efterrätter oxå. Glass med hjortron, våfflor med vildhallonsylt, rullrånvåffla med glass så ja nu rullar man fram.

Fick faktiskt en chock när ja ställde mig på vågen. Under denna tid från jul o nyår låg vågen på 5 plus (ajajaj). Men 3 är redan borta ;) så nu börjar vi om på 72 och ska ta mig till 65 för att sedan nå
Mitt mål på 55!

Ja det va lite allt om allt denna gång. Lovar att 2014 ska bli ett bättre bloggår
Min nya telefon 

Mina underbara barn vid tännforsen Åre

Framför denna bodde jag varje kväll i Åre.

Max o Linnea vid Åre Bageri

Nyårslöften jajamensan!

I år har jag faktiskt bestämt för att ge ett nyårslöfte. Ett löfte i hälsan o välbefinnandets tecken. Jo mitt löfte är att träna mera, äta ännu bättre och försöka sova lite mer! 

Löftet att träna mer innebär att jag gärna skulle vilka få in 5 pass per vecka. Jag vet att det går med lite knep o knåp o kanske hjälp av lite barnvakt också. Men det är min första prioritet.

Mitt andra löfte är att försöka tänka mer på vad jag stoppar i mig. Mer nyttigt o mindre godis o skräp. Man mår bättre av sån kost. Och vore det inte för colan som jag bara inte kan motstå så skulle jag nog köra lchf igen. 

Det sista är sömnen. I genomsnitt har jag sovit 3 timmar per natt sedan jag blev gravid och fick max enligt min "sleeprecorderapp". Alldeles för lite. Så egentligen borde det prioriteras. Men så länge Max inte sover så bra så får vi nöja oss med det som går. Men ett steg i rätt riktning är att försöka gå o lägga sig tidigare och att vänja Max att sova i sitt eget rum. Då sover vi nog alla bättre sen.

Så 2014 jag välkomnar dig som hälsans år! 

GOTT NYTT ÅR MINA VÄNNER!



Årsresume

Januari

Februari

Mars

April

Maj


Juni

Juli

Augusti
 
September 


Oktober 

November

December


Lina

Träning - LCHF - Familj - Barn - Resor - Inredning

RSS 2.0