Make over

Så vart jag jävligt trött på mig själv. Då jag bara tappar ett hekto hit och ett dit så kände jag att jag får försöka hitta på något så jag blir lite pigg. Så igår blev det en tripp till min frissa och vips så va en 30 cm borta. Men skönt det för ja vart såååå nöjd. Blev en typ av den frissan jag haft förr men lite mer vågad kanske. Dock upptäckte att att de gråa trädde fram mer så nu sitter jag i badet med lite hårfärg oxå. Dock inte svart denna gång utan jag körde på min vanliga hårfärg mörkbrun så att utväxten inte blir så markant. Hoppas det blir bra.




Jag vill berätta

Nu ska jag berätta för er varför jag har denna extrema vikthysteri och skeva kroppsbild. Mycket av detta som jag  nu kommer dela med mig är det inte många som vet, en del vet lite här och lite där men inte hela sanningen. So here we go.
 
Egentligen har allt sin grund redan när jag var mycket liten. Jag har alltid vart en matglad tjej, kanske något kräsen men ändå älskat mat och att mamma sedan gärna laga sin mat med mycket smör har ju inte gjort saken bättre. I alla fall så va jag väl lite mullig när jag väl började skolan men då märkte man inte av någon mobbing, åtminstonde inte vad jag kan minnas såhär. Utan den ökade väl mer när det var dags att gå upp i mellanstadiet och börja på en helt annan skola. Det är då minnena börjar och även med det kom tröstätandet. Men trots detta så funkade livet. Jag hade mina vänner och gick även på dans så egentligen är det inte mycket att tala om under den tiden heller.
 
Den värsta tiden i mitt liv var när jag började högstadiet. Jag var väldigt kraftig då och varje dag fick jag höra hur tjock jag var, alla prata bakom ryggen eller ja en del gjorde inte ens det utan man fick allt slängt i ansiktet. Varje dag låste jag in mig på toaletten och grät, så ensam och ingen som stod upp för mig, ingen ville va min vän längre. Jag satt ensam i korridorerna, gick till lektionerna själv och slutade äta mat under skoltid, SKOLKADE. Jag bad om att få byta skola, men fick varken gehör hemifrån eller från skolan. Inte va det bättre hemma heller. Föräldrar som låg inför en nalkande skilsmässa, en pappa som hade ganska hårda åsikter om min vikt och delade gärna med sig det till våran släkt och vänner. Och till sist en liten mamma som hellre köpte godsaker åt mig så jag kunde tröstäta bara för att hon inte visste hur hon skulle hantera saken. Men trots åsikter hit och dit så va det ingen som satte sig ned och försökte hjälpa mig. Fast sen orkar jag inte klandra någon heller. Jag har tagit mig dit jag är idag helt själv och det är jag tamigfan stolt över :)
 
Min vändning kom när jag började gymnasiet. Ett nytt blad vändes, en nystart där ingen kände mig eller hur jag hade haft det tidigare. Sen valde jag ju självklart att inte prata om för jag ville verkligen inte att mina nya vänner skulle få reda på hur det låg till. Och om någon frågade mig något om mitt "tidigare liv" så valde jag hellre att ljuga. Inget som jag är stolt över såhär idag, men jag ville verkligen inte att någon skulle få reda på sanningen. Den hade jag ju lagt bakom mig.
 
Jag fann även ett nytt intresse, styrketräning och på det en ny ätstörning, en komibation av aneroxi och bullemi! Och mitt i mina föräldrars skilsmässa fan jag alltså en tröst i träning och min ätstörning. Allt kändes mycket bättre med det. Liksom hanterbart! Och självklart rasade jag i vikt på det. Från att vägt 90 kilo när jag börja första ring så vägde jag i slutet av tvåan 54 men tyckte fortfarande att jag va aptjock. Det är ju det en ätstörning gör med dig får dig att se allt annorlunda med en negativ syn och den sitter alltså kvar idag. Jag är väl just nu frisk kan man väl säga. Men sjukdomen kommer aldrig försvinna helt har min psykolog sagt till mig. Men man kan se till att man inte hamnar i träsket igen, även om det kan va väldigt nära ibland när man mår dåligt. Jag har haft ett antal återfall sedan gymnasiet, men då har jag haft goda vänner eller Jocke som vetat om situationen och hjälp mig på andra banor.
 
Så ja detta är anledningen till att jag har den bilden av mig själv som jag har idag. Jag klarar inte av viktökningar. Och detta med att jag har haft så svårt att gå ned efter graviditeten är APJOBBIG. Jag har kommit till den insikten att jag kanske inte kommer till 54 igen som jag egentligen vill till. Men jag ska iaf ligga på 60-66 för att få må relativt bra. Men jag vet också att jag kommer alltid banta och träna för jag kommer ALDRIG vara nöjd med mig själv, det är en biverkan efter allt som jag gått igenom. Var dag är fortfarande en kamp men jag försöker att vara hälsosam men även kunna unna mig utan att få dåligt samvete.
 
Tro nu inte att jag skrev detta inlägg för att jag vill att ni ska tycka synd om mig. Jag får ofta höra att jag duger som jag är och att jag ska vara nöjd med min kropp. Ja men det är inte ni som ska leva med den. Det är jag som ska leva med den, bo i den tills jag dör och nej jag är inte nöjd med min kropp! Så ja jag ville bara förklara för er varför jag alltid kämpar med träning och kost och klankar ned på mig själv´och varför jag har denna skeva kroppsbild och med det så lämnar vi ämnet och bantar och tränar på ;)
 

Operation ben

Om det finns någon som jag verkligen hatar något mer än annat på min kropp
så är det mina ben. Trots att jag tränat som en galning, hårdbantat, svält mig själv så får jag inte bukt med problemet. Det värsta med det hela är oxå mina envisa celluliter. Det är liksom toppen av isberget. Jag kan verkligen inte beskriva den avsky jag känner mot mina ben. Om det gick så skulle jag va den första som ställde mig på transplantationslistan för just ben. Kapa vid ljumskarna och på med ett bar nya Barbie ben!

Nu går det ju inte till så utan jag måste väl acceptera läget. Men det betyder inte att jag kommer sluta med att försöka få bort dem. Så nu håller jag på
med en lymfrening. Detta ska ta bort döda celler och gifter i kroppen och har tydligen bevisad effekt mot celluliter. Dessutom kommer jag börja torrborsta benen. Även det ska va en hjälp på vägen. Och till sist har jag börjat med
Spikmattan igen. 20 minuter baksida o 20 minuter framsida några gånger i veckan så hoppas jag att de blir lite mindre framträdande.

Självklart kommer ja även dricka mycket vatten (blä) och träna för att få igång blodcirkulationen för det är ju oxå a och o.

Imorn är det dags för vägning igen. Känner själv att jag inte tappat denna vecka. Känner mig plufsigare än en Michelingubbe. Men det är bara att fortsätta. 12 veckor till Kreta!

Spikmattehål i mina lår ;)

Såååå hungrig

Alltså jag förstår inte vad det är med mig egentligen. Aldrig förr har jag haft så svårt för att dieta som nu. Varken mat eller motion får jag till. Eller jo maten har ju äntligen fått till sedan förra veckan. Men jag går fortfarande och är konstant hungrig och det tycker jag borde gett med sig nu såhär in i andra veckan. Men icke, men bara att bita ihop. Jag ska väga 66 när vi åker på semester, så det så.
 
Träningen får jag inte till heller på grund att jocke alltid jobbar sånna skittider och när han äntligen är hemma kl 20.00 så är det middagsdags och jag har absolut ingen lust att åka till gymmet då. Men nu den här tiden får jag nog helt enkelt offra mig, Se till att maten är klar och jag ombytt tills han kommer hem så att jag kan åka o träna. Sedan får jag väl själv äta uppvärmd mat när jag är klart. Fast destobättre då, för oftast är jag mindre hungrig efter träning och kanske inte vräker i mig så mycket.
 
Nu under arbetstid så håller jag ett kaloriintag på runt 200. Och jag äter inte innan 12. Alltså fastar jag i stort sett 12 timmar varje dag. Jag mår superbra av detta och har alltid gjort. Sedan när jag kommer hem så blir det en  lite större måltid på en sisodär 500 kcal så nu ligger jag på ett genomsnitt på 1000kcal per dag. Och bara jag får till träningen, spinning, löpning och styrka så borde jag rasa i vikt. Man kan alltid hoppas.. För sommaren är här och om 12 veckor åker vi. men det innebär också att jag har 12 veckor på mig att tappa typ 6 kilo, 0,5 i veckan är INTE omöjligt. Så nu mer än aldrig behäöver jag ert stöd :D
 
 

Max 2 år - del 2

Då har vi åter firat Max. Denna gång med Max farmor som varken kunde närvara på gubbens 2 årsdag eller på hans stora kalas som hålls i slutet av månaden. I stället körde vi på en dag i sörping med hans älsklingsmat "steka kov o cola" alltså stekt korv med pomme o cola på Å-caféet och glass på smultronstället till efterrätt. Självklart fick Max också fina presenter. Maaaassor
med kläder och så en studsmatta som han kan ha inomhus, en rolig liten mannick som han kan få ut sin sista energi på om kvällarna.

Jaja jag tänkte bara visa vad han fått hittills.

Garaget som vi köpte till höger och studsmattan från farmor till vänster

Flygplan med ljudeffekter och nya bågar till sommarn :-) från oss

En underbart fin handmålad tavla även denna från oss. 

7 t-shirts varav 2 piké från farmor

3 par byxor - farmor

3 långärmade - farmor


3 par shorts varav ett par går att använda som långbyxor och strumpor - farmor

En skjorta och en tjockare tröja även detta från farmor.

Så himla nöjd och kläder går ju alltid åt. En del av kläderna är i större storlek oxå så att prinsen har något att växa i.

Någonstans i postgången ligger oxå en ny märkeskeps och märkesskor och väntat oxå, men det får ni se bild på senare. Kunde aldrig i mitt liv förstå att det skulle va såhär kul att klä en liten prins. Nästan roligare när han fyller än när jag själv fyller år. Fast det kanske har med att göra att jag inte vill bli äldre oxå :-)

Klart

Har ju glömt att visa hur Max rum blev till slut. Jag har visserligen en sak till som fattas som ska hängas över hans leksakshurts men har så svårt att bestämma mig vad det ska va. Om jag ska ha en tavla eller om jag ska köpa en vägglist att sätta fina tavlor på. Hmm vi får se. Men i dagsläget ser det ut såhär.





Jag är sååå nöjd med resultatet och färgvalet. Och prinsen gillar att leka där inne :)

Max 2 år

Igår var det dags för prinsen att fira sin 2årsdag. Vi hade valt att fira dagen bara lilla familjen IOM att Jocke jobba till 19.00 så jag mormor o Linnea hjälptes åt att hålla honom vaken till 20.00 så att han fick fira med tårta och presenter. 

Det bjöds på hemmagjort marängtårta
Som vart supergod och lite bulle, kaka o cola cola ;) sedan öppnade han presenter. Ett tokstort garage, typ lika högt som prinsen själv fick han. Sedan ett flygplan som låter och blinkar. En fin canvastavla (ett textat hjärta - utan dina andetag) som ska ingå i inredningen i hans rum, lite kläder och så hade Linnea köpt en stor studsboll. Det verkar dom han va nöjd över dagen. Nu väntar bara det stora kalaset med hela släkten. Men det blir om 2 veckor så att hela familjen kan va med och fira :-) då ska han få specialbeställd tårta och allt annat han tjatar om :-)







Kaos

April o maj månad har inte varit några roliga månader förr oss. Max har vart sjuk mer eller mindre varje vecka. Jar vi haft tur så har han klarat 2-3 dagar på dagis innan det vart dags att va hemma igen.

Inte nog med det så åkte Jocke på maginfluensa och nu har den kommit till mig. Så idag ligger jag deckad i sängen, blääää!

Men jag får väl tänka positivt att det gynnar min viktnedgång åtminstone som jag kickstarta i måndags. Dock kan jag ju inte träna :/ hatar att va sjuk.

Så nu vet nu läget. Tur att vi inte skulle fira Maximus nu i dagarna och att det kommer senare!




Längtan

Hmm det är jobbigt det här. Att något som va så anti emot för 2 år sedan, är nu något jag önskar mer än livet. Hmm förstår verkligen inte varför. Ja ni kanske fattar va det är. Längtan efter en nummer 3 såklart ;-) Så länge har det känns rätt med 2 barn och vi har ju att göra ändå med dem 2 och jobb mm. Men glädjen de ger oss. Att konstant få känna den ogränslösa kärlek i vått och torrt är ju helt magisk. Och att få uppleva just denna tid en gång till skulle vara helt obeskrivlig. 

Men sen ska man ju va 100% säker och det är vi inte idag. Bara kanske sådär 75% för visst kommer det dagar då man bara längtar efter att få sova en hel natt ostört. Att få göra spontana saker utan att planera för barnvakt eller när man är på bristningsgränsen för att man har trötta och trotsiga barn. Men ändå. Denna längtan efter en liten Mini 2 alltså den rör omkring det ordentligt i min kropp just nu!


På tu man hand

Äntligen så kom förste maj. Både jag och Jocke va långlediga och hade då planerat in en liten tripp för just bara oss två. Vi båda är eniga på den saken att man måste få egentid just för att vardagslivet inte ska bli en tråkigt slentrian. Så efter lite barnvaktsknåp kom vi äntligen iväg för 2 nätter nere i Götet. 


2 nätter på vårt favorithotell Gothia Towers, där vi bodde i ett skyroom på våning 22/23. Med VIP-frukost och annat smått och gott som ingick i det rummet. Vi kom ned till ett soligt men något svalare Göteborg vid 15-tiden. Packade upp och åkte sedan upp tillbskybaren och åt en sen lunch bestående av en enorm räkmacka ;-)
Därefter åkte vi ned till rummet och slappade, badade och tog det lungt tills det va dags för sen middag på jensens böfhouse (som vart en stor besvikelse).






På fredagen sedan var det dags att ta fram stora spenderarplånboken. Det stod en massa saker på inköpslistan och dessutom skulle jag få välja min egen födelsedagspresent på NK ;) som blev en kabelstickad babyrosa tröja Ica en basic orange t-shirt från gant. Både jag och Jocke shoppa loss. Mycket smått och gott blev det. Och hör o häpna, jag köpte ett par tighta svarta jeans som jag bott i sedan dess (ångrar att jag inte köpte 2 par). Sedan en chock till. Ballerinaskor, platta!!! Ja men dom passar jävligt bra till jeansen men kommer inte ge upp mina höga skor för det, nej men jag har inte hittar några snygga vårskor än bara ;-) 




 
Kvällen beslutades efter mycket om och men med att vi skulle äta på incontro. Vägg i vägg med hotellet. Vi brukar gå dit och brukar va nöjda, så även denna gång om det inte vart för att Jocke blev magsjuk av oliverna (måste vart dem). Så nej inget av våra middagar var till belåtenhet, så nästa gång vi åker måste vi nig efterforska något bättre middagsalternativ faktisk.


På lördagen var det dags att åka hem. Men då jag stod i valet och kvalet om jag skulle köpa en ny burberry eller inte så blev det en liten till shoppingtur och då slog jag ändå till. Sedan åt vi en god shoppinglunch innan vi åkte hemåt. Självklart stanna vi i Gränna och köpte godis till barnen. Och hemma efter en underbar weekend va vi på lördagen vid 17.00


Godmorgon söndag

Idag gav Maximus mig en liten sovmorgon. 7.55 istället för innan 6.00 som dagarna innan, tjoho 2 timmar extra! Fast natten har ju vart som vanligt orolig och igårkväll hade han en nattskräcksattack igen. Va arg och ledsen, skrek nej och aj trots att han inte va vaken för 5 öre. Stackars älskling, skulle såååå gärna vilka veta vad det va som upprörde honom så. Men idag lila glad igen fast lite tröttare kanske.
 

Idag är det söndag och operation utrensning fortsätter. Jag har varje vår ett stort behov av att rensa, slänga o städa alla vinklar och vrår. Så linneskåpen och köksskåpen har fått dig en törn och idag fortsätter jag nog med mina klädskåpen. Det känns ju så frigörande. Varför spara o samla? Nej tack! Tror därför jag så gärna vill flytta nu, så man kan göra en massiv storrensning. Vi får se vad som händer.
 
Imorn börjar även utrensning av min kropp. Det blir en fasteperiod igen. Dock inte citronfasta då jag paja magen ordentligt med det. Blev aldrig bra igen :( men ska köra ett te som boostar lymfkörtlarna, startar om dom liksom och till det kör vi proteindrinkar, te och vatten. Dessutom träningen fortsätter på hög nivå. Så detta kör vi på i 5 dagar först. Sen ett litet uppehåll och så kör vi vidare på 12 dagar. Börjar ju få smått panik nu inför bikinisäsongen ;)
Dagsform🔼

Blogga va det ja!

Efter önskemål från flera så får jag väl försöka blogga lite mer då. Men ack det är ju så mycket annat som ska hinnas med om dagarna som wordfeud, farm story 2, candy crush, farm hero saga osv ;) däremellan så ska man hinna o sköta jobb, barn, hem, hälsa o förhållande oxå så ja bloggen kommer ganska långt ner ;-)

Nej skämt åtsido så finns det nog tid till att blogga med men även om jag säger till mig själv att idag ska jag blogga så blir det inte så ändå, ja glömmer, något annat kommer emellan och så rinner det ut i sanden. Men ja lovar jag ska försöka!

Det har hänt en hel del på sistone. Jag har ökat takten i träningen. Dock ser jag inget på vågen :/ men märker resultat i kläder och styrka och det får jag väl vara nöjd med . Huvudsaken är att jag mår bra och det gör jag när jag får träna hårt. Däremot vill jag gärna märka resultat även på vågen så jag tänkte trappa upp med lite spinning nu oxå. Jag har ju liksom ett mål och det är att jag vill väga 66-65 kg den 14 augusti. 7 kg alltså och om jag håller kost och träning borde det inte va omöjligt. Men vi kan ju hoppas. Varför den 14.e augusti då? Jo får då drar hela familjen till Kreta i 2 veckor :) och jag har köpt en ny burberrybikini som jag vill va snygg i ;) så ja det är en liten morot att försöka nå i alla fall.


Här hemma händer det massor med Max varje dag. Sedan öronoperationen så har han utvecklats något enormt. Inte trodde jag att det skulle gå så snabbt men det är sådan skillnad. Och även om han var en glad kille innan så är han ännu gladare nu. Men det har väl med att göra att han hör och nu med ord kan göra sig förstådd och inte bara peka o visa. Tror det bara tog någon vecka innan jag märkte första framsteget. Han vakna på natten och sa "dricka" lilla gubben va törstig :) däremot har han nu börjat prata i sömnen oxå, så det va väl både på gott o ont :)

Sömnen då! Nja fler nätter sover han sin säng natten igenom men det blir ändå ca 3-4 uppbrott per natt. Men snart ska vi vänja honom att sova i sitt eget rum, då kanske det blir bättre för han kanske störs av oss. Vem vet. Förutom att han ska sova i sitt eget rum så ska vi även börja potträna. Tror han är redo för det eftersom han gärna berättar att han har "kssss" i blöjan oavsett om det är kiss eller bajs ;) 

Ord han säger nu är. Mjau, voff, muu, tomat, cocacola, knäcke, tindra, mamma, pappa, Ninnea, mormoj, buss, spårvagn, papp (napp), glass, tv, det ringer, titta här, sitta där, tiken (musik), bil, tut tut (ambulans), dricka, päon (päron), KSSS (kissa i blöjan), kocko (systers hund choco), kacka (macka), kaka. Kommer inte på mer just nu men han härmar nästan allt och sätter ihop 4 ord som mest. Men bara ibland och oftast bara när man sjunger.

På tal om att sjunga så är han en liten musikalisk kille som gillar musik, att sjunga och att dansa. Och man hör verkligen att han försöker härma musiken med, även vår vuxenmusik :) men inte då konstigt när vi ofta lyssnar på musik här hemma och jag själv som älskar att sjunga. 

Okej detta får räcka för idag. Lovar att återkomma med mer fort ;) först lite bilder bara
Mina finaste

Gammal o sliten mamma med sjuk prins

Max o Nisse. Kompisar föralltid
Sjuk Max mysig med sin bästaste tindra

Lina

Träning - LCHF - Familj - Barn - Resor - Inredning

RSS 2.0