Briotåg

Och såhär ser det just nu ut i Max rum och då kan jag även meddela att hela banan inte är uppbyggd 
Det nya är ett batteridrivet tåg som till
Max förtjusning ser ut som en spårvagn. Och man kan manövrera det med en kontroll. Köra framåt och backa, tuta och blinka med lampor. Prinsen va i extas och sitter i flera timmar med det :)

Sovrummet

Då ska ni äntligen få se hur mitt sovrum ser ut. 
Välkommen in! 
Denna bild är tagen från Dörröppningen
Dags att sova?
Sängborden som var svarta innan fick sig en make over
Bild tagen från fönstret. Och ja Max sover inne hos oss ännu pga av hans nattskräck.
Fotoväggen som jag älskar. Undra om den kommer utökas en vacker dag ;)
Fönster som fick en hel ny design. Jocke har vägrat göra sig av med sina 100åriga manschettergardiner som mörklade så bra. Men med kompromiss över en mörkläggningsrullgardin så gick det toppen. 
Lampskärm som jag själv pysslat ihop.

Över lag är jag sååå nöjd. Dock blev en vägg galen då ja slipa alldeles för lite, men man lär sig av sina misstag.
Nu ska jag bara knåpa ihop en egen sänggavel/hylla och hitta lite fint att ställa på. Sedan är jag KLAAAAR och redo för nästa projekt :)

Vänta lite

Trodde jag hade sovrumsbilderna kvar i mobilen men icke sen ja uppdatera den så jag ska ta nya bilder imorn så ska ni få se på mitt underbara sovrum. Kommer snart börja med ett nytt projekt. Operation hall. Sååååå roligt!

Tills imorn så får ni hålla ut med en bild på min underbara Choco och hennes nya valpar yatzy o yamyam dom föddes i fredagskväll 



OBS se bort. Bara grubbel

Ibland känns det som jag inte har något kvar att göra i Sverige! Det känns ungefär som att jag skulle kunna ta min lilla familj och flytta utomlands, typ Grekland eller Spanien och starta ett helt nytt liv, isolera mig från sånt som gör mig nere och bara ha det som ligger mig varmt om hjärtat i närheten. Dock är jag för mammabunden och gillar att ha mina kära (syskon med familjer) inom räckhåll. Men alltså ibland får jag bara nog. Återigen har jag fått bevis att jag inte duger precis som jag är, att jag typ är ett tionde alternativ när inget annat duger. Hmm är det så att det är jag som är släktens svarta får? Jag vet inte, jag är bara en sån som man hör av dig till när inget annat alternativ finns. Så vill inte jag ha det, jag klarar mig utan sådan umgängeskrets.

Vet att jag överanalyserar så mycket nu när det finns annat grubbel i bakrunden. Men det finns ändå grund i detta sedan några år tillbaka och nu återigen så har jag fått svart på vitt att det är just så
som jag känner!

Bläää om allt bara kunde återfå till set vanliga igen så jag fick bli lilla glada roliga Lina, för just nu känner jag mig bara som den gråa tråkiga och irriterade tant Lina som sitter på ålderdomshemmet och gnäller på allt o alla. Och inte har jag motivation till min dröm heller. Står o trampar på samma vikt än och inte kan jag träna heller för ja paja nacken vid renoveringen! Hmm förresten har jag visat hur det blev? Hmm det är ju roligt, det kan jag blogga om Ju :)
Här är i alla fall någon som alltid får mig glad. Min lilla Maximus Prime. Skiner nästan alltid som en sol trots jobbiga öroninflammationer och nattskräcksattacker mm



Vaken

Åter en jobbig natt och dessutom är prinsen dålig. Han vakna med en förkylning imorse som nu under kvällen eskalerat i heshet och nästäppa. Dock ingen feber vid sänggående. Men han är ju som sin mor kan va jättesjuk typ öroninflammation fast helt utan feber. Men vi får se om den håller sig borta helt!

Idag har vi skämt bort junior lite. Lekhuset fyller 60 år och erbjöd på 30% på allt, så vi spontanshoppa lite mer briotåg. Ja prinsen är ju såååå galen i allt som har med tåg, buss och spårvagn att göra. Och idag köpte vi en bana som innehöll både tunnelbana och någon typ av passagerartåg som Max mer tyckte såg ut som spårvagnar (och ja han har nog rätt). Så nu är han i eld o lågor över sitt briotåg som snart täcker hela vardagsrummet ;)





Låg o titta lite i min telefon nu och inser att jag knappt har några nya bilder på
Gubben förutom den dåliga här över. Jag har haft så dåligt med utrymme i telefonen och jag inte vetat varför tills jag insåg att Max laddat ned hela Dumma mig 2 och superhjältarna (som bara ska ligga i paddan egentligen). Men nu när jag tagit bort dem så är det bara att fota på och blogga vidare.

Nu ska jag försöka somna o sova lite tills Max vaknar igen. 

Rutin


Är dom inte för söta våra underbara barn? Alltid så glada o kärvänliga!

Kan ni förstå att den där lille glada prinsen är helt panikslagen o rädd under nätterna men sen alltid busig o glad på dagarna. Sällan ledsen och aldrig arg!
Jag kan inte förstå det!

Våra nätter är under all kritik och vi behöver hjälp! 

Alltid kl 23.00 börjar första attacken. Man kan nästan ställa klockan för man vet att det är dags då. Igår stod han vid fotändan på hans säng o krafsa och slog när ja kom in. Sedan tog det lång tid innan jag fick honom lugn igen. Nästa attack som är vid 2.00 brukar va bättre och vissa gånger får jag honom lugn genom att bara lägga handen på honom  o prata lugnt medan andra gånger så funkar det inte alls och då får han komma över till mig. Nästa attack är vid 5.00. Dock går vi upp vid den tiden 4 av 7 dagar, så då märks dom inte eftersom klockan ringer innan. Men annars är det samma visa som vid 2.00. 

Vaknar han inte vid 23.00 så vet vi att han kommer ha en lugn natt, men det går i perioder.

Vi har googlat så mycket på detta och ska nu testa att väcka honom innan en attack, tydligen ska det hjälpa annars får vi nog söka ordentlig hjälp!


Nattskräck



Nattskräck

Mitt vackraste hjärta, min finaste prins, min dyraste skatt. Vad är det som gör att du vaknar upp i panik o skriker "MIN MAMMA, MIN MAMMA" Du verkar så vaken men ändå inte! Mitt lilla hjärta, vad är det som får dig att må så på nätterna, vad är det som får dig alldeles hysterisk o skräckslagen för att återigen  på morgonen vara tillbaka till ditt alltid så glada ständiga jag.

Jag själv är i panik under dessa tillfällen. Tankar går genom mitt huvud ifall det är jag som är en dålig mamma, om vi brister i föräldrarollen och att han inte känner sig trygg just pga av att vi är borta o jobbar så mycket, men skulle han då ropa efter mig "min mamma" när han drömmer? Eller kan det va så att han har det dåligt på dagis, det är den störta frågan ja tampas med var dag jag lämnar honom där. Då jag får känslan av att han blir bortglömd och personalen bara har tid för dom mindre. Han är ju så lätt att handskas med, sköter sig själv och tar inte onödig plats, missar de då honom. Gud jag blir galen av alla dessa tankar.

Det enda jag kan göra för honom är att bara va där, låta honom ligga hos mig om det är jobbigt, vyssa o säga hur mycket jag älskar honom och hoppad på att det får honom att må bättre inombords.

Nattskräck säger dom lärda att det är och att det växer bort med åren. Vi har bra perioder och mindre bra. Vi är inne i
en mindre bra nu. Jag som mamma är helt slutkörd efter 4.e natten med enstaka timmar sömn, men jag intalar mig att snart har vi en bra period igen. Då vi alla, speciellt kan pusta ut och sova underbart 

Djupa funderingar om tävling

Sista tiden har jag uppmärksammat att föräldrar gärna tävlar om vems barn som har vad, vems barn som har finast ögon, vems barn som har längst hår, vems barn som gick först och vems barn som pratar bäst. Alltså visst kan jag förstå att man pratar om sitt barn och skryter om hen, ja kanske även jämför. Jo för även jag är en av dem som gärna pratar om Max framsteg o pratar med vänner om hur deras barn låg/ligger till i utvecklingen. MEN jag har inte behovet av att tävla.

Själv vet jag att jag har en son som är duktig på det ena men sämre på det andra. Men jag kan ändå glädjas åt andra vänners lycka att nu deras dotter/son pratat meningar på 20 ord även om Max kanske bara klarar 10. Men So what? Det är ju petitesser. Jag är mer glad över att jag äntligen fått ett barn som dessutom är välskapt och friskt än behöva hålla på o tävla om framstegen och utseenden istället. 

I slutändan är det ju ändå bara du som tycker så ändå. Förbom sanningen ska fram så tycker ju alla föräldrar att just deras barn är störst, bäst o vackrast 



Ryckt upp mig

Sådär. Efter en mental svacka ett tag så har jag äntligen ryckt upp mig. Varför deppa ned sig åt saker man inte kan göra något åt. Bättre att blicka framåt, se positivt på det man har och även på framtiden såklart.
 
En anledning till att jag ryckt upp mig är att jag fått ut min frustration på att få göra något som jag verkligen brinner för. Renovera och inreda. Ja äntligen har vårt sovrum fått sig en rejäl makeover. Jag är inte klar än och måste antagligen bättra på en vägg som jag misslyckades med denna gång (för mycket spackel) men jag knepar och knåpar och till slut kommer det bli super.
 
Dessutom har jag ju inredningsbiten kvar. Gardiner beställde jag idag. Sänglampor och fotoramar för en fotovägg ska inhandlas i helgen. En sänggavel ska byggas så småningom. En taklampa ska pysslas ihop och när max säng åkt ut (ja han sover än hos oss) så ska en byrå alternativt en stor garderob med skjutdörrar köpas¨(både jag och jocke är klädtokiga *blink*).
 
Så fotoresultaten kommer senare. Då kan jag visa både för och efterbilder i ett.
 
Nu när jag håller på att renovera så har jag även fått utrensningsdille. Jag verkligen hatar att spara saker så massor har slängts. Det är ju såååå frigörande att få slänga av med skit som man inte använder. Synd bara att jag älskar en man som älskar att spara på allt. Men gör man det lite i smyg så märker han ingenting, eller ;)
Nej skämt åt sido. Men rensa det måste man göra emellanåt och ännu bättre att flytta för då får man verkligen en rejäl utrensning. Men just nu ska vi inte flytta. Vi sparar för vårt drömboende som kommer om några år.
 
Som sagt inga bilder än. Men dom kommer snart så håll ut!

Lina

Träning - LCHF - Familj - Barn - Resor - Inredning

RSS 2.0