Min artiga lilla prins!

Om jag får säga det själv så är Max en väldigt artig o väluppfostrad pojke. Han tackar alltid när han får något. Och om han ber om något så säger han alltid 
-en knäcke till tack
-ja vill ha vatten tack
Dessutom svarar han alltid
-Eeee ja tack
-eeee nej tack
Precis som att han alltid måste fundera på hur han ska svara:)

Men så tycker jag att det ska vara. Man ska tacka för sig. Det ska man lära sig tidigt. Men jag tror oxå att det tillhör inte generationen. För man hör ofta barn som bara säger aaa eller neee. Till och med Linnea är och har alltid vart lite dålig på det. 

Men sen vet jag själv hur det va för mig när jag var yngre. Jag va så blyg då
att jag ibland inte vågade säga tack, vilket jag tror folk fick bilden att jag var otacksam. Larvigt kan jag tycka nu. Så nu brukar jag alltid va supernoga med att tacka istället.

Tillbaka till prinsen då. 
Ja han är oxå en liten charmör. Idag vid nattningen så sa han 
-mamma du är min bästa vän, jag älskar dig.
Åååh va mitt mammahjärta brast. Vart lite tårögd till o med. Vi berättar nog hundra gånger om dagen för Max att vi älskar honom och det är det sista jag säger innan vi sover. Det har han själv snappat upp så nu på morgonen när han vaknar så brukar han alltid säga
-godmorgon mamma, jag älskar dig osså :)
Sen kommer kommentarer som att 
-du är så väldigt fin
-jag tycker om dig
-du är bäst 
Ja flickorna kommer nog ha en farligt charmig kille i Max i framtiden. Bäst att de aktar sig ;)

Växer gör han så det knakar gör han med. Han har bara använt 98 i byxor drygt nån månad o nu är de för korta i benen. Tröjor kan han fortfarande ha 92/98 i men byxor måste nu köpas massa i 104. Tur att polarn har VIP morgon innan jobbet imorn så ja får köpa på mig en uppsättning. Långa pojken. Tur att han inte fått mina knubbsälsben 








När ska mitt hjärta få må riktigt bra?

När ska Max få vara långvarigt frisk? Ända sedan han föddes så känns det som att det har varit något varje vecka (även om det inte är så).
 
Första levnadsåret 0mån-12mån. Så var det magen. Konstant strul och ingen direkt hjälp. Alla sa bara att barns magar kan krångla under utvecklingen och vi fick bara tips på hur vi skulle kunna förmildra det men som aldrig funka. Dessutom fick han ju atopiskt eksem som gjorde att han va så torr o irriterad hela tiden vilket heller inte va så lätt för honom jämt
 
Andra levnadsåret 13mån-24mån. Då var det öronen. Inflammation på inflammation, minst 1 i månaden. Men då fick vi åtminstone hjälp med rör som har förbättrat situationen avsevärt.
 
Tredje levandsåret då 25mån-dags datum. Här är det feber och förkylningar som avlöst varandra. Dessutom med någon enstaka öroninflammation, ögoninflammation, höstblåsor och förkylningsastma. Och det som hände nu. Balanit eller vad det hette. Inflammation i förhuden. Stackars min älskling. Han har så ont.
 
Den senaste veckan har det varit något med Max som  vi inte fått förklaring till. Han har vaknat och vart helt hysterisk på nätterna. Precis så som han vart när det vart öroninflammation på gång. Men vi har inte sett tecken på att det är just öronen så vi har trott att det kanske bara vart mardrömmar eller dylikt. Men så började han berätta att han hade ont i snoppen på dagtid och de senaste nätterna drog han väldigt mycket i den så vi vart rädda för att det skulle vara urinvägsinfektion. Så igår tog vi beslutet att kontakta jouren och fick komma på en gång. Som tur är så var det inte urinvägsinfektion. Men däremot balanit som är vanligt för just pojkar i 3 års åldern. Just på grund att delarna därnere inte är fullt utvecklade och urin o smuts inte är så lätt att alltid få bort när man tvättar sig så kan det bli såhär. Så nu är han under en hemsk behandling som gör att man känner sig som en hemsk mamma :( och ont gör det på lilla prinsen så man blir ledsen själv. Men faktiskt bara i natt så var han bättre. Han vakna inte o vart hysterisk. Eller jo han vakna ju med sina jämna mellanrum precis som alltid, men han hade inte panikont och då känns det ju som att behandlingen gör sitt. Tack o lov, men att veta att vi måste genomföra detta i 2-3 dagar till och att han inte alls vill är jobbigt bara det. Men det gäller att stålsätta sig för det är ju för hans skull.
 
Men idag är prinsen tillbaka till dagis efter influensan. Får se hur länge han håller sig. Jag har ju så mycket i och med jobbet nu så jag vore glad om han kunde hålla sig frisk ett tag i alla fall. Åtminstone så att jag lärt mig så pass mycket och så att jag fått min arbetsdator  för då kan jag jobba till viss del hemifrån.

Första mötet

Då har jag haft mitt första ledningsgruppsmöte uppe i Stockholm. I fredags (andra gången på förra veckan) fick jag ta tåget upp för att träffa min chef, ekonomiansvarig, personalansvarige och de andra platscheferna inom ISS telefonitjänster och hade en superintressant dag med myyycket information. Dessutom fick jag mina avtal påskriva så nu finns ingen återvändo. Bara tuta o köra :)

Men vilken kris jag hade innan. Panik över vad man skulle ha på sig. Inte kunde man ju åka upp i tight så linne o kofta som är min standardklädsel (ja man måste ju klä sig bekvämt när man sitter på rumpan hela dagarna). Så ja det vart att införskaffa sig något nytt. Skorna va oxå kris men jag fick köra på mina gamla då jag inte hann med att köpa nya men det och lite mer snyggkläder måste införskaffas. Dessutom måste jag tappa vikt som alltid. Känner mig som en flodhäst. Men det är inte läge o dieta när man ska vara skarp i bollen så det tar vi längre fram! Jag hat hela livet på mig ;)







Äntligen får jag berätta!

Äntligen kan jag berätta för er alla att en av mina större drömmar har slagit in.
 
Jag har sedan jag vart anställd på ISS varit helt ärlig med mina chefer. När de på utvecklingssamtalen frågat vad jag har för mål för framtiden så har jag alltid svarat att det är att ta över deras arbete. Och nu så har det alltså hänt. Från och med 1/3-15 så kommer jag tillträda som platschef för två enheter inom ISS.
 
Detta är extremt stort för mig. Lilla Lina som gick ut gymnasiet med blått medelmåttiga betyg. Som inte läst på något Universitet. För någon som har problem med svensk grammatik (Som jag ofta fått höra utan att de inte sätter sig in varför). Ja att någon som jag helt enkelt klarar av att visa framfötterna och jobba sig uppåt det är som sagt stort för mig. Och ja jag är stolt.
 
Så nu under några veckors tid har jag haft och har upplärning för fullt. Sitter jag inte brevid så är det massa dokument som ska läsas, mycket siffror som ska förstås men jag börjar få grepp om saker. Dessutom har jag några chefsutbildningar inbokade framöver så det ska nog gå bra. Jag är riktigt peppad faktiskt.
 
Det bästa av allt också är att 50% av min nya tjänst är förlagt i Norrköping. Det innebär att på 10 dagar så jobbar jag 5 i Norrköping o 5 i Linköping (ibland Stockholm). Så Max slipper så långa dagar på dagis. Och jag behöver då inte ha allt för dåligt samvete att vi är borta för mycket. Nu behöver vi bara sträva efter att Jocke får ett jobb i närheten också så att han heller inte behöver vara borta så långa dagar.
 
Så nu vet ni i alla fall vad det är jag hyschat lite om i bloggen innan :)
 
 

Behöver träna, vill träna, MÅSTE träna!

Usch vad jag hatar att vara sjuk. Nu är jag ju skapligt frisk men ändå inte. Jag är tyvärr genomförkyld fortfarande och så otroligt hes oxå. Om det bara vore för förkylningen så skulle jag ju kunna jobba men det fungerar ju inte med hesheten.
Så nu går jag här hemma och försöker vara tyst och kurera mig men är så galet rastlös.

Min träning. Guuu Vad jag saknar den då. Jag vill gå till gymmet o köra musten ur musklerna. Jag verkligen längtar efter att få styrketräna o köra cardio. Undra hur länge jag måste vänta tills jag får igen. Vi kan väl hålla tummarna att jag någon dag denna vecka kan komma igång. Torsdag kanske. Tror ni jag är frisk då?

På tal om annat. Det är dags att förnya garderoben inför min nya utmaning och va då o testa en hel del nya kläder förra veckan. Och vilken fel kroppsbild jag har av mig själv. Nu när jag inte kan träna o dieta vill jag inte ställa mig på vågen o tror bums att jag lagt på mig 10 kilo. O när ja skulle testa kläder så tar jag automatiskt kläder (byxor) i large bara för att jag har så grova lår o stor bak. Men ujuj va fel jag hade. Jocke sprang o hämta ett par byxor i medium istället o visst de satt väl bättre. Men fortfarande för stora i midjan. Men det är så jobbigt med byxor för mig. För är byxorna bra i lår o bak så är de ALLTID förstora i midjan. Tur dock att det finns stretch. Dock blir det lätt korvskinnsbyxor då. Men ja känner att leggins hur sköna dom än är så passar de inte in längre i sammanhanget så det är dags att bli  mer sofistikerad. Så nu ska det köpas jeans, Svarta byxor, skjortor, kavaj o lite snyggare skor. Äntligen klädshopping bara till mig ;) 


Not feeling any better!

Imorse när ja vakna så va jag ännu sämre. Min röst har gått från hes till målbrottet o tillbaka igen. Dessutom hostar jag djupt och har svårt att ta ordentliga andetag så vi får väl se om Jocke ändå lyckades smitta mig med sin lunginflammation. Är så fallet så blir jag galen. Jag har ju tidsbrist just nu under uppläran och tyvärr lär ja få arbeta även om jag är sjuk. Idag tvingade jag mig att vara hemma, men det kommer jag få lida för om jag inte hinner med mina planer. Det är ju inte bara min kalender som ska synka. Jag har ju 2 andra som jag måste rätta mig efter och det är inte alltid lätt att få ihop tiden. Men i nödfall har vi till den 8 mars på oss sen måste jag stå på egna ben.

Åter till min sjuka. Idag är nog första gången som jag tyckt att det var jobbigt att va sjuk som mamma. Max har vart i sitt ässe och är så rastlös o understimulerad när man inte kan göra så mycket. Det i kombination med att han själv fortfarande är halvkrasslig o mammig gjorde att jag stundtals inte visste vad jag skulle göra. Visst så va Jocke också hemma men när Max är mammig så är det ju bara jag som duger, så idag får jag nog kalla mig en dålig mamma som kört med mutor mm för att få det att fungera.

Nu är det natta. Max vakna nyligen av en utav sina argattacker (nattskräck) o ville sova hos mig. Så nu ligger han här brevid mig o förhoppningsvis känner sig tryggare än i sitt spökrum. Ja Max har
fått det rummet med mest aktivitet i så därav känner jag att jag vill flytta. Det och drömmen om en hiss just nu ;)



Nån som sover gott i mammas dyra lyxlakan. Kanske det som är problemet. Han vill oxå ha satin ;)

Sjukstuga

Igår morse vakna jag o va riktigt krasslig, Igen!  Känns som det inte va så länge jag var det, men så är det ju att ha småbarn. Dessutom så va ju alla utom jag sjuka så oddsen för att jag skulle hålla mig frisk va väldigt liten. Så ja nu ligger jag här hemma nedbäddad i min säng o tycker synd om mig själv, och min upplärning får vänta tills nästa vecka.

Igår va jag tvungen att gå till jobbet då jag inte hade någon som kunde täcka upp för mig. Men efter lunch så gick det inte. Jag va så hes så jag kunde inte prata o dessutom kände jag tempen öka så det va bara att åka hem. Sen mot kvällen blev allt bara värre så idag va det bara att ställa in alla planer. Hälsan går ju först. Det är inte ofta jag känner mig så dundersjuk, men idag så känns det som jag är redo för graven. Men där är vi inte än som tur är. Detta är inget lite knark o vila kan råda bot på så är jag nog fit for fight på måndag igen.

Nu till något annat. Igår hände det. Max sov i säng från 20.00-06.00 utan att vakna en enda gång. Gissa om jag vart paff när jag upptäckte att han inte hade kommit. Dock tror jag inte att det vänder nu utan att det är för att han är sjuk. Men man kan ju alltid drömma.
Nej nu ska jag vila vidare, eller i alla fall så gott som prinsen låter mig ;)

Max med sina älsklingsbussar. Så fort han får välja en ny leksak så är det såklart en ny buss han väljer. Så munkar han väl närmare 10 bussar och 2 spårvagnar o en himla
Massa briotåg :)

Vår nya pärla

Nu är hon äntligen här. Vår helt nya fina bil. Vi visste att den skulle komma i dagarna men inte exakt datum. Men idag ringde Pia från Biva O sa att den var leveransredo. Jippie sa både Jocke o jag som väntat sedan november på att den skulle komma. 





Här är den! Vår nya pärla. En Nissan Qashqai Tekna miljöbil diesel 2015. Utrustad med 19" hjul, Backsensor/kamera, bluetoothanslutning, panoramatak, elmanövrerad stol, infällbara sidospeglar mm. En riktig lyxbil fast med ett lite drägligare pris. 

Så se upp i trafiken för här kommer jag ;)

Negativitet

Ibland kan jag bli så jävla trött på all negativitet (ursäkta språket). Är det inte gnäll här så är det gnäll där och ja nu gnäller jag, hmmmm!

Jag själv skulle kunna va jävligt negativt och har all rätt till att vara det just nu. Men varför. Varför inte bara försöka hålla modet uppe o tänka på det positiva istället. Det gör jag för annars skulle jag inte överleva. Nej jag försöker hålla lågan o glädjen uppe utan att gnälla åt höger o vänster. O Facebook ska vi inte tala om. Det är någon j-la gnällbibel tror jag. Ja men är ditt liv så jävla olyckligt gör något åt det istället. Gläds över det det du har för nog måste det finns någon ljusglimt i ditt liv. Nae jag funderar ärligt på att radera all negativitet ur mitt liv o med det avsluta Facebooklivet. 

Nu är vi alla sjuka här hemma vilket jag inte har tid med o efter det lilla traumat härom veckan skulle ja kunna gräva ned mig. Men jag har min familj och jag har vissa saker att glädjas över framöver så nej tack Negativitet o gnäll! No more for u!

En liten bild på en krasslig o snorig Max som är väldigt mysig just nu o vill hänga i knät, inte så ofta han har tid med det annars ;)


Nu har jag gnällt ur mig på MIN BLOGG o passar det inte så va det trevligt så länge det vara. Nu ska vi hålla oss positiva ett tag!

Dagen

Idag har jag suttit på utbildning hela dagen så nu är jag helt yr i bollen. Mycket att lära och mycket som ska tas in. Men det är bara att köra på för jag vet ju vad det är till för. Utveckling är alltid bra.

Max har självklart vart på dagis idag igen och idag testa vi att köra utan middagslur. Det hade funkat bra och kvällen vart visserligen något gnällig men inte så farlig. Han somnade på 5 minuter men nu återstår bara att se vad natten har att ge oss.

Nu är det äntligen helg iaf. Linnea har övergett oss för att hänga med farmor som är nere o hälsar på så vi får klara oss själva. Ska passa på att träna både lördag o söndag tror jag. Sen har jag lite vårprojekt på gå g som alltid. Utrensning o slängning så som jag alltid för så här års. Så skönt! Så så kommer helgen nog se ut och självklart ska vi även se mello som börjar imorn. Spännande!




Max har upptäckt ett nytt intresse. Mecka traktor :) kanske ska bli som morbror Conny 

Back in business

Förlåt att jag har vart frånvarande. Det har hänt lite grejer här hemma som har gjort att jag typ inte orkat med livet. Men nu är jag tillbaka en erfarenhet  rikare och en värsta upplevelse fattigare. Vill inte berätta just nu men kanske en dag, vi får se! Jag vet att ibland är det skönt att skriva ur sig. Men samtidigt så räcker det med dom som vet och ja vem vet om någon/några veckor kanske jag har något mer positivt att berätta istället!


Mycket roligt händer ändå just nu och jag försöker fokusera på det istället. Är inte riktigt där så att jag får berätta. Men innan månadens slut lovar jag att ni ska få veta. Så nu är det mycket i knutarna. Det ska planeras och hållas på men det är ett kul projekt!

Max är nu åter på dagis efter att han vart hemma med pappa. Tror verkligen att han längta tillbaka sista tiden för Jocke fick ju lunginflammation och det är ju inte så lätt för honom att hitta på en massa bus. Dessutom sakna han sin flickvän Lisa så ja det har vart riktigt kul att lämna honom o se att han vill va där. Han har dessutom nu vant sig av helt med napp. Sömnen däremot har inte blivit bättre så nu är det dags att plocka bort middagsluren så får vi se om det blir bättre. 

Ska försöka fortsätta uppdatera varje dag så håll utkik 

När man inte får sova middag så kan det bli såhär istället ;)


Lina

Träning - LCHF - Familj - Barn - Resor - Inredning

RSS 2.0