äntligen 30

Jag är ju med i en grupp på facebook som heter decembermammor 2015. Väldigt rolig grupp där man kan vara öppen och ingen dömmer. Däremot finns det en sak som är jobbig och det är att nästan alla ligger före mig i graviditeten. Man ser Oj nu är jag i 32, nu är jag i 33, nu är jag i 34 medan jag inte ens nått 30. Det är ju nackdelen när man har sent bf-datum och det är ju att man är sist. Vi är några stycken som ska ha de sista dagarna i december så vi får stötta varandra helt enkelt o va glada för de andras skull. Dock kommer det nog bli jobbigt när alla börjar ploppa ut sina bebbar och inse att man själv har ganska lång tid kvar. Men den som väntar på något gott. Faktiskt så är det redan 3 eller 4 mammor som redan fått sina barn och allt har gått bra. Den första tror jag föddes i vecka 23, någon i 24 och nu i dagarna kom ett tvillingpar i vecka 29. man bli så lycklig när man läser att allt gått bra för dem även fast de är så tidiga och så små och glad för deras skull att de äntligen får träffa sina mirakel.
 
Idag gick jag i alla fall in i vecka 30. Helt underbart att det nu bara är dryga 10 veckor kvar när denna är gjort, fast jag hoppas ju fortfarande att Elisé kommer runt 37-38 ;) men med min otur lär väl Elisé komma i vecka 42 istället.
Ikväll hände det också någonting. Hela tiden har jag ju oroat mig över förlossningen. Varit livrädd att denna ska bli som förra. Att jag ska få en chock när de sätter edan och att förlossningen i sig ska vara lika långdragen. Men helt plötsligt har all oro släppt. Det är nästan så jag önskar att förlossningen ska sätta igång nu. Att verkarna ska börja tillta och att jag ska klara av detta galant (dock med eda o lustgas hehe) o sen till slut få träffa vår babygirl. Men nja än får hon hålla sig därinne. Först vill jag ju faktiskt till Ullared och sedan kommer ju inte vagn o babyskydd förän 1 december så ja vi får nog hålla ut ett tag till.


 
Hur ska vi sammanfatta veckan som vart då?
*Jo jag känner mig fet och otymplig. Längtar verkligen att få börja träna ordentligt.
*Jag känner mig konstant  otillräcklig. Jag vill så mycket men orkar så lite.
*Jag blir stressad av allt. Jobbet, hemmet, barnen som behöver uppmärksamhet (därav otillräckligheten), matlagning, ekonomin, myrkryp, kunna somna om kvällarna, för dålig sömn, ta sig upp på morgonen, att värkarna ska starta på motorvägen när jag pendlar, att allt ska va klart till Elisé kommer. Det spelar ingen roll om jag inte gör ett skit jag är lika stressad ändå.
Jaja men det har väl med hormoner att göra och jag vet att det kommer lugna ned sig bara jag når målet. 
 
Nu ska det försöka sovas. Imorn är det hemmajobb som vankas. Fick mail från jobbet när ja kom hem över en rapport som akut ska in imorn, jo men tack för det. men men ;)


Kommentarer
Tessan

Kände likadant när jag väntade tyke, han va beräknad 23 maj så jag va bland de sista i min andra mammagrupp att få sin bebis. Men samtidigt blir man så glad för de andras skull 😊 Ja snart är det december och vår tur 😍 Kraam

2015-10-17 @ 22:15:16
URL: http://nouw.com/mammatess


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Lina

Träning - LCHF - Familj - Barn - Resor - Inredning

RSS 2.0