Specialistultraljud

Idag va det äntligen dags för specialistultraljudet. Denna gång koncentrerade de sig på tarmar, fötter och hjärta. Och vet ni vad?! Allt såg finemang ut :) Det vi va mest oroliga för var ju att sessan hade Duodenal attresi (blockad i tarmarmarna), men flödet var helt normalt. Ingen utbuktande mage och inte överdrivet mycket vätska heller så det känns skönt. Det första vi såg också när Barnmorskan kika in va en liten fossing som mätte 5,5 cm :) Undra om hon kommer ha lika stora fötter som brorsan när hon föds. För ja det va en utav mina första tankar när Max kom ut. Vilka stora fötter han har :) Men 5,5 cm är ju inte så stort och iom att det är en liten flicka därinne så är nog risken större att hon får mina pygmefötter. Barnmorskan sa också att vi inte behöver oroa oss för att fötterna är snevridna (mamma föddes med fötterna bakofram och fick ligga i gips sin första tid i livet). Om de skulle vara snevridna så skulle man inte se hela fotsulor som vi idag fick göra. Så nu är det bara att blicka framåt och hoppas att graviditeten löper på bra tiden ut.
 
Vi fick även veta att det verkligen är en flicka där inne då hon såg könet tydligt. Sessan låg på en vikt på 925g precis på mittenkurvan och ja att fötterna nu är 5,5 cm:) Hon va också väldigt aktiv idag. Vinkade och gymnaserade. Dessutom räckte hon ut tungan åt oss det lilla buset, tänkte ni skulle få se den bilden ;) Dessutom fick vi se hur hon klunkade i sig massa vatten, törstig. Men det har jag ju redan fattat för gu va mycke hicka hon har, mer än vad Max hade.
Ser ni tungan :)
 
MEN! Jag är fortfarande väldigt trött på det hela. Jag känner mig otymplig. Får ont i höftbenen/ljumskarna så fort jag går (dock inte svansen denna gång). Jag får sammandragningar om jag promenerat för mycket, så mer träning kan jag nog uteslute. Halsbrännan utav helvete vill heller inte släppa men ja nu när jag vet att allt är bra så kan jag nog stå ut ett tag till ;) Mina myrkrypningar har ialla fall blivit lindrigare nu när nätterna är kalla så det är alltid någotting. Nu ska vi i dagarna åka o boka vagnen och babyskyddet också. Sedan är det bara lite smått och gott till så är vi redo för Elisé ankomst. Jag hoppas faktiskt att hon vill komma runt den 15 december. Ja jag vet att jag sagt att jag ska knipa innan men nej jag tror inte jag orkar. Men alla säger åt mig att jag ska göra det för det är bättre med ett januaribarn. Men men hon kommer när hon kommer.
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Lina

Träning - LCHF - Familj - Barn - Resor - Inredning

RSS 2.0