Ingen avundssjuka

Innan Elisé föddes var jag bra orolig över hur Max skulle ta hennes ankomst. Han har ju trots allt vart mammas pojke och ja nu skulle han behöva dela mig. Men min oro visa sig vara obefogad. Han har tagit henne till sig så väl. Visst har han blivit lite bebis igen. Vill gärna ha lite mer uppmärksamhet, bli matat, sitta i knät o gråta för minsta lilla men absolut inget annat. Det som i så fall har vart värst  för Max har egentligen vart nattningen då Jocke har fått ta över det ansvaret. Förr var det ju alltid jag som skulle lägga, det va hans rutin helt enkelt. Men nu han vant sig vid Jocke fast fortfarande väldigt noga med att fråga om jag kommer o lägger mig senare. Och ja självklart gör jag det och som ni vet då har vi ju beställt en större säng så att han lite ska behöva bli bortkörd, även om det kanske är på tiden att vänja honom. Men det kommer!

Men tillbaka till relationen mellan Max o Elisé så är den underbar. Han vill gärna hjälpa till. Han hämtar blöjor, vill gärna rapa henne och om hon gråter så sjunger han för henne. Många gånger har jag även hittat honom i babygymmet där han ligger brevid henne o pratat. Gissa om man smälter då :) Sem vill han gärna bära henne, men det går ju inte så bra. Men han får gärna ha henne i knät så mycket han vill.

Jag vet inte varför det gått så bra. Men ja tror det kan ha med att göra att han får vara delaktig med allt. Från första gången han träffa henne så fick han pyssla, pussa o krama henne så mycket han ville. Och han får alltid va med mig när jag håller på med henne och ja hans liv har helt enkelt fått fortsätta som innan fast med en lillasyster rikare bara. Och hör o häpna, han är inte ens avis när mormor håller snäckan så ja jag är mäkta stolt över honom <3







Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Lina

Träning - LCHF - Familj - Barn - Resor - Inredning

RSS 2.0