Kämpa, BVC o badhus

I dagarna 3 har vi testat nappar av alla dess sorter. Sessan har sedan alla kräkepisoder ratar napp men har ändå sådan snuttbehov på kvällarna. Självklart ligger hon vid mitt bröst men när det kommer mjölk så blir hon ibland arg o biter ifrån o blir helt enkelt frustrerad. Dessutom vill jag gärna inte vara napp i 1 år igen ;) Så ja vi har testat de som hon tog på bb - mam, esska o änglamark. Men inget har dugt åt henne förän ikväll. Då amma jag o sen så körde jag i hennes första napp o buffa på rumpan o ja nu ligger hon här något sur men suger på nappen 😉

Igår var det åter dags för ett besök på BVC. Jag trodde nog att sessan skulle lagt på sig mer men 200g på en vecka får man vara nöjd med. Så nu är hon bara några gram ifrån födelsevikten. 

Dagens vikt : 3900g (+200g)
Längd : 54cm (+1,5)

Idag tog vi oss till badhuset o mormor fick följa med till Max stora glädje. Självklart så fick Elisé oxå premiärbada. Hon tyckte det va intressant med lite kallt. Däremot så va både duscharna o bastun mycket bättre. Och Nej självklart basta jag inte med henne. Utan vi gick bara in för att torka av oss :)



Leka med kameran

Va roligt det är att leka med kameran. Vi har en systemkamera (nikon d60) som har 4-5 år på nacken, men ändå vilka bilder den tar ändå. Bilden i förra inlägget på Elisé är taget utav mig. Jag arrangerade några bilder på alla 3 barnen som jag vill framkalla o hänga upp på fotoväggen, däremot måste jag nog byta vägg på den om vi ska få plats med alla bilder :) 



Tyvärr hinner jag inte med att blogga så mycket just nu. Även om Elisé sover mycket så måste jag ta hand om hemmet o Max. O den tiden som är över blir att mysa med Jocke. Måste passa på då han börjar jobba nästa tisdag. Usch jag vill inte att vi ska vara där redan. Hur ska jag klara av vardagen igen? Jocke har ju vart ett extremt stöd nu under denna tid. Nästan så man önskar att han fick vara hemma minst en månad till. Men det går ju inte. Men sen är det nog skönt att komma tillbaka till vardagen för nu flyter bara dagarna ihop med amning o sömn, leka med Max, matlagning, nattning o städning typ. 
Nu säger familjen Lekander/Åkesson gonatt för imorn är det dags för BVC på sessans 3 veckors dag. Förstå att hon redan är 3 veckor (hjäääälp ☺️)

Äntligen ett stort plus

Idag hade vi första BVC-mötet bokat efter sista vägningen på BB. Då Elisé hade gått upp 30g på sista vägningen på BB och ser så välmående o nöjd ut så kände de ju att BVC kunde ta över som jag berättat tidigare. Vi fick samma BVC-sköterska som vi har till Max. En manlig som vi trivs jättebra med så det känns tryggt. Vi pratade lite om allt som hade hänt, Elisé start på livet, hennes vikt o att jag fortfarande inte mår så jättebra efter allt. Men det är bara att ta en dag i taget o när väl hormonerna gått ur kroppen så borde det ljusna. Jag längtar kan jag lova 😉 Jag fick även nässpray utskrivet till amningen. IOM att damen somnar så snabbt vid bröstet o ibland får jobba hårt för att mjölken ska rinna till så kan det va en hjälp på vägen. 

Tillbaka till Elisé så har mitt kämpande iaf gett resultat. Vi är nu uppe i en vikt på 3700g o en längd på 52,5cm. Hon har sedan sista vägningen ökat exakt 200g (280g kvar till födelsevikten) och dessutom växt 1,5cm, min duktiga lilla tjeja. Hon är även tidigt i utveckligen. Hon ler redan och nej det är inte gaser ;)  o dessutom så vill hon gärna lyfta huvudet när hon ligger på våra bröst. Vi har lagt henne vid några tillfällen på magen men då har hon inte lyckats, men vi har definitivt inte bråttom. Hon får gärna vara liten ett bra tag till! Idag ska vi även börja med d-dropparna. Dock har jqg läst att en del fått magproblem av dem. Hoppas vi slipper för det räcker gått o väl med ett Magbarn :/ men vår BVC-sköterska sa att om vi märker något kan vi alltid köpa vattenlösliga själva o testa så vi får se.

Nu är det sovdags här efter sista amningen. Hoppas damen sover gott till 5.00 nu innan nästa pass.





Heja Elisé

Jaaaa äntligen har sessans vikt ökat något. Ingen jätteskillnad, men 30g på 2 dygn. Nu är vi släppta från bb med endast telefonkontakt i väntan på att vi ska till BVC på tisdag. Skönt att inte behöva åka dit upp mer med tanke på kylan. Däremot saknar jag bubblan man levde i däruppe. Vårt lilla rum på nr 30 o all den underbara personalen. Men oj så mycket man ändå uppskattar att sova hemma i sin egen säng o hemmets trygga vrå!

Idag när jag va uppe på bb o lämna pumpen så träffade jag några utav de änglar som arbetar där (man har ju ett par favoriter 😉) De frågade det gick hemma o så skulle hålla tummarna för att det skulle gå åt rätt håll nu. Tråkigt att man aldrig kommer träffa dem igen bara. Men kommer definitivt att skicka tackkort till dem, för vad skulle vi gjort utan deras stöd under denna tid!? Med sömnlösa nätter o många tårar.

Elisé klar imorse kl 7.15 för sin sista vägning på bb o sen hörseltester därefter ☺️



Jobbig start!

Äntligen är vi i hemmets trygga vrå eller det har vi vart sen i lördags. Dock är vi ännu i släppta från bb utan måste åka upp för daglig viktkontroll. Elisé fortsätter att tappa vikt trots att hon inte alls kräks mycket längre. Nu är hon nere på 12,5% viktnedgång o gränsen är egentligen 10%. Så nu är det fullt upp här hemma med amning, pumpning o tilläggsmatning.

Lilla damen orkar nämligen inte äta, hon somnar lätt trots att att vi retar o stimulerar henne. När vi va uppe igår för en matvikt så åt hon ca 50 ml o hon borde ligga på minst 70ml. Så nu måste vi tilläggsmata med 20ml per måltid så det är en kamp. Först ska man amma. Sen ska man försöka få liv i henne o ge tillägg så vi lever i denna bubbla nu. Men Brist på mjölk har jag inte för det har vi oxå mätt igår då jag fick pumpa på bb direkt efter amning. Jag får ut runt 30ml efter att hon ätit, men hon orkar inte helt enkelt. 

Idag när vi va uppe så ville de att jag skulle testa ersättning för att det inte ska bli för jobbigt för mig med allt runt omkring. Men det va inte lilla damens mage mogen för o vi fick ett bakslag med krampande kräkning direkt efter. Usch va elak man kände sig då. Så jag fortsätter pumpa o ger det istället. Känns bättre för mig o förhoppningsvis blir hon piggare med tiden o orkar äta ut ordentligt!

Usch ja det vart en riktigt jobbig start för oss alla. Jocke är själv van sedan Linnéas födelse med bakslag på matning efter Hennes operation så han är lugnet själv o min stora trygghet här hemma (Jag bara älskar honom mer för var dag som går ☺️ ) Själv är jag konstant gråtfärdig (jävla hormoner - ursäkta språket), ja gråter för att hon somnar, ja gråter för att hon kräks, ja gråter för att Max kommer i kläm, ja gråter för att jag har ajaj i brusten ;) ja gråter för att jag inte får bada haha. Men jag vet att bara allt lugnar sig med hennes vikt så kommer allt kännas bättre! 



Jaja nu har vi oxå börjat ta emot besök från familj, släkt o vänner. Känns skönt att få lite social kontakt oxå än att bara sitta o amma, pumpa o gråta ;) 


 
På tal om något annat innan ja avslutar så har jag 7 kg att tappa efter förlossning, hoppas verkligen amningen gör sitt :) För ni ser mina hamsterkinder på bilder :P

Och sen det värsta... En fortsättning

Jag mådde ju ganska så bra efter att Elisé var ute och vi hade ju bestämt att vi skulle åka på tidig hemgång. Men eftersom hon är född så sent på dagen så va vi ändå tvugna att stanna över natten i väntan på en läkarundersökning. Så vi fick ett eget rum inne på BB. Natten fortlöpte på bra. Hon sov 6 timmar i sträck och sedan va hon lite snuttig men sov emellanåt o kräktes lite som barn gör sådär efter en förlossning.
 
Klockan 9.00 fick vi träffa en jättetrevlig läkare och han sa att hon var ett perfekt skapat barn och iom att amning fungerar och jag är omföderska så va det helt okej att åka hem. Sagt och gjort så packade vi ihop oss och vid 10.30 var vi hemma. Jocke åkte o hämta Max och min mamma och första mötet mellan Max och Elisé var magiskt. Jag hade vart orolig innan att Max skulle visa avundssjuka, men det var helt tvärtom. Han va inte intresserad av mig, han skulle till Elisé. Sen skulle han hålla henne, puss o krama henne och sedan satt han och titta på henne med de mest kärleksfullaste ögonen man kan ha. Inte ens att mormor höll henne va något problem <3


 
Sen va det dags att byta blöja. Jag frågade Max om han ville hjälpa till och självklart ville han det :) Dock gick allt åt skogen. Det hände något med Elisé. Ja hann bara få av henne kläder och blöja så ser jag att det ser ut som att hon börjar krampa. Ögonen rullar, hon trycker sig bakåt och det låter som hon slutar andas. Samtidigt som detta händer både bajsar, kissar och kräks hon. Jag tar upp henne men får ingen kontakt. Jag blir ju panikslagen och tänker att nu dör hon. Jocke kommer och tar över henne och springer o hoppar o dunkar på hennes rygg. Jag ringer 112 som kommer med blåljus. Under tiden har Jocke fått henne att skrika vilket är ett gott tecken. Men det händer en gång till innan ambulansen hinner komma. Iaf så kommer ambulansen (deras bemötande är dock under all kritik) och efter lite koll så åker vi upp till Neo. De gör tester och pratar med oss, om vad vet jag inte för jag är i en dimma. Det ända jag vet är att vi inte får åka hem och att de skriver in oss på BB igen för att hålla koll på Elisé. 
 
Nu i efterhand vet jag att det inte var någon fara. Elisé har svalt mycket fostervätska under förlossningen och mådde illa. Det som hände va att hon fick slemproppar som hon försökte få upp och tydligen så reagerar nyfödda på detta sätt. Läkarna vi har pratat med säger alla att även de erfarna kan tycka att det ser ut som kramper, men det är bara deras sätt att få ut dessa proppar och ingen fara. Detta har hänt flera gånger om här uppe på BB och direkt efter har de tagit syresättning, men den har det aldrig vart något fel på tack och lov. Alla prover visar bra och de har vart nere i magen och dragit upp slem och vatten. Dock ville hon inte bli bättre utan dessa slemproppar fortsatte att komma. Och så har hon dalat  för mycket i vikt. Ca 500g och lite till imorse. Så vi är fortfarande inlagda på BB för check var tredje timme. Dessutom så har dessa "kräkkramper" gått över till vanliga kräkningar och ja hon kräks upp mycket mat och antagligen därför hon tappar mycket i vikt. Så nu kämpar vi med amning, pumpning och tillägg på amningen. Ibland kräks hon och ibland inte. Hon är inte så intresserad av mat och vill bara sova så det är en pers just nu.

 
Men det är skönt ändå att va bland folk som kan hjälpa en, men usch va jag längtar hem. Och jag längtar till Max som kommer i kläm. Igår och idag har han vart ledsen för att han vill att Mamma ska komma hem. Mormor funkar oftast men nu vill han bara ha mamma och det är förståeligt då han vart borta väldigt mycket iom alla duster innan förlossningen och sen nu. idag sover jag kvar själv på BB med Elisé så Jocke sover med Max. Jag har velat ha Jocke här och han själv har ju också velar det iom att man inte vetat vad det vart med Elisé. Men nu när allt lugnat ned sig så kände vi att detta va den bästa lösningen. Max behöver ju också sina föräldrar och då måste ju Jocke bli den som åkte hem, han kan ju inte amma ;) Men Max o Linnéa va här uppe en stund förut, visst blev han ledsen att åka hem utan mamma, men jag lova att göra allt ja kan för att jag ska få åka hem imorn. Så snälla Elisé inte mer viktminskning nu. I nödfall kanske man kan lösa det så att man ändå får åka hem men komma tillbaks på söndag, bara jag är hemma över natten för jag vet att det är då min Max behöver mig! Så håll tummana.
 
Nu är klockan snart tolv och det är dags för amning och pumpning. Jag hör att hon börjar bli hungrig ;)
 
 

Ett av dem bästa o sen det värsta dygnet i mitt liv med fortsättning följer

Efter besöket hos barnmorskan i måndags så beslutades det att jag skulle få en läkartid uppe på förlossningen för att diskutera igångsättning. Så den 5/1 kl 13.30 va jag uppsatt på en tid ifall den sista Hinnsvepningen skulle misslyckas. Självklart gjorde den det så jag och Jocke åkte på på den bokade tiden med noll förhoppningar. Vi blev inkallade till ett undersökningsrum på utsatt tid o där togs en kurva o de vanliga testerna innan läkaren kom. Kurvan visade att jag hade sammandragningar men inget jag tyckte va märkbart (man har väl blivit härdad efter alla turer när jag arbetade). Sen kom läkaren in o vi pratade lite o sen sa han vill du starta detta nu eller komma tillbaks imorn? Där o då kände jag att vi tar det nu annars blir man bara nervös inför det som ska stunda. 
 
Kl 14.00 tar läkaren hål på hinnorna och redan då börjar jag känna av mensvärk. Läkarn säger att detta kan ta tid men inom 24 timmar ska nog bebis vara ute. Vi får därefter komma in på ett förlossningsrum o träffa vår barnmorska o undersköterska som ska ta hand om oss. Jag blir instruerad hur allt fungerar, får infart i handen för värkstimulernade och blir även uppkopplad på ctg för att mäta värkar o Elisé hjärthjud.
 
Värkarbetet börjar men ökar inte så vid 15 startas värkstimulerande. Än så längre är värkarna hanterbara och jag andas igenom o försöker bara slappna av. Jag har även en pilatesboll o ett gåbord men pilatesbollen ratar jag o står hellre, värkarna blir mycket lättare att hantera ståendes. Vid 16 ökas det värkstimulerande och lustgasen kopplas på för nu går det inte värkarna att hantera lika bra bara med andningen. Precis som med Max så tyckte jag det blev så intensivt när det värkstimulerande ökades så nåt behövde jag. Dock fick jag aldrig till det där med topparna så det gjorde oooont ändå 😉 Återigen höjdes det värkstimulerande o lustgasen höjdes till 50/50. Och vid 17.00 flagga jag för att nu behöver jag EDA. Mellan detta o att EDA lades är jag inte klar i huvudet pga för mycket lustgas o när barnmorskan får tillbaka mig kändes det som jag kom tillbaka från en mardröm. Fast i ett evigt brus. Det enda jag kommer ihåg är ljudet från detta bruset men ingenting annat. Iaf så läggs EDA 17.20 o härefter blir det en annan historia 😁
 
17.34 känner jag nämligen ett stor behov att trycka på bara 14 min efter att EDAN är lagd. Barnmorskan vill att jag ska lägga mig på rygg men jag säger att det går inte o får lite panik. De får iaf mig på rygg o barnmorskan ger mig okej att krysta  EDAN hjälper inte o nu vill jag vara klar i huvudet så jag släpper lustgasen också. Det gör dock ont därnere,  bränner, svider o kliar på samma gång men barnmorskan guidar mig o säger åt mig att inte vara en rädd mamma. O när hon sedan säger att hon har MYCKET hår så får jag en kick o puschar för kung o fosterland. 8 minuter krystvärkar o sedan är hon ute 😃
 
Så mellan 14.00 och 17.42 är det 3h o 42 min och det är den tiden det tog att föda fram den mest perfekta flicka (enligt mig 😉) på denna jord och bara 2 ynka små stygn efter. Så det tog inte lång stund innan ja kände mig normal igen. Dallrig med någorlunda normal ☺️
 
 


 
Fortsättning följer! 

Elisé Nova Margareta Åkesson


Född den 5/1-2016 kl 17.48 
Vikt 3900g o längd 51cm
Återkommer när vi landat ☺️

BF+7

En vecka har nu gått sen hon skulle komma. Jag håller på att bli crazy och igår hos BM rann bara tårarna. Varför ska jag som inte kan sova få gå såhär länge. Man blir ju psyksjuk av att inte sova och de senaste nätterna har det bara blivit 1 timme per natt och sen någon timme på fm just pga värk i rygg och fogar, myrkryp och illamående.
 
Det blev iaf en ny hinnsvepning igår och hon kände att jag är öppen 3 cm men det är värkarna som fattas nu helt enkelt. För när man är öppen 4 cm så får man ju stanna på förlossningen om man vill. Men iom noll värkar så kan man inte göra något. Det enda jag kan hoppas på är att förlossningen är lindrigare i latensfasen iom att jag redan är öppen så pass.
 
Iaf efter hinnsvepningen fick jag lite mer ont men det har precis som förra gången avtagit så som jag sa så lär jag få gå tills hon blir vräkt av förlossningen. Men ja kanske likabra det för Jockes halsfluss har startat om igen. Han tog sista pencilinet i söndags och idag hade han beläggningar  och ont igen. Hmm räcker det inte med det vi redan får utstå??? Jag vart så orolig och ringde förlossningen ikväll men de sa att halsfluss är ingen fara för bebis så han var välkommen när det väl är dags (tack o lov). Vore mardröm om han inte fick va med på förlossningen, känner inte direkt att jag har någon annan jag vill ta med dig ;)
 
Min värden då?
 
Datum : 4/1 - 2016 (21/12 - 2015)   
 
Vecka : 40+6 (38+5) 
Vikt : 86 kg (86kg) 
Hb : 110 (100)
Socker : 4,8 (4,8) 
Blodtryck : 100/65 (100/60)
Urin: Spår (spår)
Hjärtslag : 128 (128) 
SF mått : 36 cm (36)
 
 
Järnet börjar stabilisera sig, det känns skönt. Ligger fortfarande på gränsen, men bara det att det går uppåt är bra. Vikten och SF-måttet är samma men ingen fara då hon antagligen sjunker neråt och det äe svårare för mig att äta. 
 
Så nu är det bara att fortsätta vänta o vänta o vänta så får vi se om hon behagar dyka upp innan bf+17 eller om hon blir vräkt då.
 
puss o gonatt
 

bf+4

Usch så drygt detta börjar bli. 4 dagar över tiden och inte en enda känning förutom ett extremt tryck nedåt, men inga onda värkar eller några regelbunda sammandragningar längre. Sen slemproppen gick så är det precis som all aktivitet som jag känt innan bara blåst bort. Jag börjar tro att jag faktiskt kommer få gå ända tills de kommer sätta igång mig för att de måste, typ BF+17 :( 
 
På måndag ska jag iaf till BM igen. Det trodde jag verkligen inte att jag skulle behöva, men jag kommer komma dit och gå där ifrån lika ledsen och besviken som jag vart de sista gångerna utan något som direkt är bestämt. Jag verkligen hatar detta tillstånd nu. Igår hade jag gråtmaraton hela dagen, jag va helt dränerad när det va dags att sova :/ Men idag efter lite aktivitet så känns det något bättre för jag har tröstshoppat på IKEA igen haha.
 
Tänkte bjuda på en liten magbild såhär 100 dagar över tiden, tror dock inte magen växer så mycket mer men kan va kul att ha bildbevis!



Gott nytt år!

Jahopp! Då sitter jag här år 2016 (BF+3) och ingen Elisé i sikte. De flesta har fått som de ville, jag knep över nyåret! Dock inte vad jag velat som ni vet. Ja hade jag fått som lovats från början så hade Elisé vart 3 veckor vid det här laget. Nu känner jag mig bara mer hängig för var dag som går och har en allmän olustkänsla i kroppen som inte går att förklara.
 
I Tisdags fick jag en liten blödning, teckningsblödning tror jag det heter och trodde med all säkerhet att nu startar det. Vi var hos svärmor i sörping vid det laget och jag kände även att en viss mensvärk ökande i styrka. Vi åkte hemmåt och avvaktade, men mot midnatt avtog dem som vanligt. Sen i onsdags så gick slemproppen, nåt vidrigare har jag aldrig vart med om innan. Eller jo 2 gånger har den ju lossnat innan pga sammandragningar, men det va inget mot denna grej. Ursäkta äcklet men den va stooooor som ett hus och lite blodig. Jag vet ju att detta inte är någon fara och inte heller ett tecken på att förlossningen ska starta men iom att jag även kände en viss vätska som sippra hela tiden så fick jag komma upp på en koll. Där konstaterade de att jag iaf inte läckte fostervatten, men värkar hade jag, dock inte regelbundna och öppen är jag bara 2-3 cm som jag va vid hinnsvepningen. Så ja det var bara att åka hem igen. Igår (nyårsafton) har jag inte känt av att jag vart gravid ens, inga värkar, ingen vätska, inget illamående o ingen trötthet. Hade det inte vart för min enorma mage så skulle jag nog kunna tro att allt va som vanligt. Skönt ändå på något sätt. Men jag vill att hon ska komma nu!
 
Jag och Jocke firade iaf nyåret ensamma. Först tänkte vi att vi skulle bjuda hem min mamma och svärmor. Men både jag och Jocke kände att nej vi kanske ändå ska försöka att bara ta det lungt och avvakta. Jag kände inte för att styra för mycket och inte va så social heller. Så vi har ätit plankstek och pannacotta med hjortron medan vi kikat på film och gjorde ingen big deal av det. Vi är ju dessutom barnfria så för en gång skull så har det bara vart han och jag (även om jag toksaknar Max).



 
Max har följt med min syster till Kolsva. Där ska han vara tills på söndag. Första gången som han sover borta 3 nätter i rad. Min syster frågade om hon fick ta med sig honom och jag är inte den som är den. Jag vet ju vilket band de har, nästan som Max och Mormor fast på ett mer kompisstadie ;) Så han blev upphämtat kl 10.00 imorse. Dock är jag lite orolig över nattskräcken och att han är inne i en mammaperiod nu. Men blir det för illa så är det ju bara runt 10 mil att åka så då sätter jag mig och hämtar honom på en gång. Men tror inte det ska behövas då jag vet hur min syster är, vi funkar lika och dessutom är hon kolugn i alla lägen <3
 
Jag hoppas nu iom att Max är borta några dagar att Elisé vill komma innan han kommer hem. Då hinner vi hem utan att han märker att vi ens vart borta. Jag har så dåligt samvete för allt far o flängande han fått utstå de sista veckorna. Iom alla läkarbesök uppe på förlossningen eller hos barnmorskan. Han har nog vart borta mer än han vart hemma, men jag vet att det är inte honom emot då han älskar att hänga med mormor, farfar eller moster :) 
 
Nej nu ska jag ta o sova och se om detta vill starta under natten. Denna väntan är OLIDLIG!

Lina

Träning - LCHF - Familj - Barn - Resor - Inredning

RSS 2.0