Gott nytt år!

Jahopp! Då sitter jag här år 2016 (BF+3) och ingen Elisé i sikte. De flesta har fått som de ville, jag knep över nyåret! Dock inte vad jag velat som ni vet. Ja hade jag fått som lovats från början så hade Elisé vart 3 veckor vid det här laget. Nu känner jag mig bara mer hängig för var dag som går och har en allmän olustkänsla i kroppen som inte går att förklara.
 
I Tisdags fick jag en liten blödning, teckningsblödning tror jag det heter och trodde med all säkerhet att nu startar det. Vi var hos svärmor i sörping vid det laget och jag kände även att en viss mensvärk ökande i styrka. Vi åkte hemmåt och avvaktade, men mot midnatt avtog dem som vanligt. Sen i onsdags så gick slemproppen, nåt vidrigare har jag aldrig vart med om innan. Eller jo 2 gånger har den ju lossnat innan pga sammandragningar, men det va inget mot denna grej. Ursäkta äcklet men den va stooooor som ett hus och lite blodig. Jag vet ju att detta inte är någon fara och inte heller ett tecken på att förlossningen ska starta men iom att jag även kände en viss vätska som sippra hela tiden så fick jag komma upp på en koll. Där konstaterade de att jag iaf inte läckte fostervatten, men värkar hade jag, dock inte regelbundna och öppen är jag bara 2-3 cm som jag va vid hinnsvepningen. Så ja det var bara att åka hem igen. Igår (nyårsafton) har jag inte känt av att jag vart gravid ens, inga värkar, ingen vätska, inget illamående o ingen trötthet. Hade det inte vart för min enorma mage så skulle jag nog kunna tro att allt va som vanligt. Skönt ändå på något sätt. Men jag vill att hon ska komma nu!
 
Jag och Jocke firade iaf nyåret ensamma. Först tänkte vi att vi skulle bjuda hem min mamma och svärmor. Men både jag och Jocke kände att nej vi kanske ändå ska försöka att bara ta det lungt och avvakta. Jag kände inte för att styra för mycket och inte va så social heller. Så vi har ätit plankstek och pannacotta med hjortron medan vi kikat på film och gjorde ingen big deal av det. Vi är ju dessutom barnfria så för en gång skull så har det bara vart han och jag (även om jag toksaknar Max).



 
Max har följt med min syster till Kolsva. Där ska han vara tills på söndag. Första gången som han sover borta 3 nätter i rad. Min syster frågade om hon fick ta med sig honom och jag är inte den som är den. Jag vet ju vilket band de har, nästan som Max och Mormor fast på ett mer kompisstadie ;) Så han blev upphämtat kl 10.00 imorse. Dock är jag lite orolig över nattskräcken och att han är inne i en mammaperiod nu. Men blir det för illa så är det ju bara runt 10 mil att åka så då sätter jag mig och hämtar honom på en gång. Men tror inte det ska behövas då jag vet hur min syster är, vi funkar lika och dessutom är hon kolugn i alla lägen <3
 
Jag hoppas nu iom att Max är borta några dagar att Elisé vill komma innan han kommer hem. Då hinner vi hem utan att han märker att vi ens vart borta. Jag har så dåligt samvete för allt far o flängande han fått utstå de sista veckorna. Iom alla läkarbesök uppe på förlossningen eller hos barnmorskan. Han har nog vart borta mer än han vart hemma, men jag vet att det är inte honom emot då han älskar att hänga med mormor, farfar eller moster :) 
 
Nej nu ska jag ta o sova och se om detta vill starta under natten. Denna väntan är OLIDLIG!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Lina

Träning - LCHF - Familj - Barn - Resor - Inredning

RSS 2.0