Och sen det värsta... En fortsättning

Jag mådde ju ganska så bra efter att Elisé var ute och vi hade ju bestämt att vi skulle åka på tidig hemgång. Men eftersom hon är född så sent på dagen så va vi ändå tvugna att stanna över natten i väntan på en läkarundersökning. Så vi fick ett eget rum inne på BB. Natten fortlöpte på bra. Hon sov 6 timmar i sträck och sedan va hon lite snuttig men sov emellanåt o kräktes lite som barn gör sådär efter en förlossning.
 
Klockan 9.00 fick vi träffa en jättetrevlig läkare och han sa att hon var ett perfekt skapat barn och iom att amning fungerar och jag är omföderska så va det helt okej att åka hem. Sagt och gjort så packade vi ihop oss och vid 10.30 var vi hemma. Jocke åkte o hämta Max och min mamma och första mötet mellan Max och Elisé var magiskt. Jag hade vart orolig innan att Max skulle visa avundssjuka, men det var helt tvärtom. Han va inte intresserad av mig, han skulle till Elisé. Sen skulle han hålla henne, puss o krama henne och sedan satt han och titta på henne med de mest kärleksfullaste ögonen man kan ha. Inte ens att mormor höll henne va något problem <3


 
Sen va det dags att byta blöja. Jag frågade Max om han ville hjälpa till och självklart ville han det :) Dock gick allt åt skogen. Det hände något med Elisé. Ja hann bara få av henne kläder och blöja så ser jag att det ser ut som att hon börjar krampa. Ögonen rullar, hon trycker sig bakåt och det låter som hon slutar andas. Samtidigt som detta händer både bajsar, kissar och kräks hon. Jag tar upp henne men får ingen kontakt. Jag blir ju panikslagen och tänker att nu dör hon. Jocke kommer och tar över henne och springer o hoppar o dunkar på hennes rygg. Jag ringer 112 som kommer med blåljus. Under tiden har Jocke fått henne att skrika vilket är ett gott tecken. Men det händer en gång till innan ambulansen hinner komma. Iaf så kommer ambulansen (deras bemötande är dock under all kritik) och efter lite koll så åker vi upp till Neo. De gör tester och pratar med oss, om vad vet jag inte för jag är i en dimma. Det ända jag vet är att vi inte får åka hem och att de skriver in oss på BB igen för att hålla koll på Elisé. 
 
Nu i efterhand vet jag att det inte var någon fara. Elisé har svalt mycket fostervätska under förlossningen och mådde illa. Det som hände va att hon fick slemproppar som hon försökte få upp och tydligen så reagerar nyfödda på detta sätt. Läkarna vi har pratat med säger alla att även de erfarna kan tycka att det ser ut som kramper, men det är bara deras sätt att få ut dessa proppar och ingen fara. Detta har hänt flera gånger om här uppe på BB och direkt efter har de tagit syresättning, men den har det aldrig vart något fel på tack och lov. Alla prover visar bra och de har vart nere i magen och dragit upp slem och vatten. Dock ville hon inte bli bättre utan dessa slemproppar fortsatte att komma. Och så har hon dalat  för mycket i vikt. Ca 500g och lite till imorse. Så vi är fortfarande inlagda på BB för check var tredje timme. Dessutom så har dessa "kräkkramper" gått över till vanliga kräkningar och ja hon kräks upp mycket mat och antagligen därför hon tappar mycket i vikt. Så nu kämpar vi med amning, pumpning och tillägg på amningen. Ibland kräks hon och ibland inte. Hon är inte så intresserad av mat och vill bara sova så det är en pers just nu.

 
Men det är skönt ändå att va bland folk som kan hjälpa en, men usch va jag längtar hem. Och jag längtar till Max som kommer i kläm. Igår och idag har han vart ledsen för att han vill att Mamma ska komma hem. Mormor funkar oftast men nu vill han bara ha mamma och det är förståeligt då han vart borta väldigt mycket iom alla duster innan förlossningen och sen nu. idag sover jag kvar själv på BB med Elisé så Jocke sover med Max. Jag har velat ha Jocke här och han själv har ju också velar det iom att man inte vetat vad det vart med Elisé. Men nu när allt lugnat ned sig så kände vi att detta va den bästa lösningen. Max behöver ju också sina föräldrar och då måste ju Jocke bli den som åkte hem, han kan ju inte amma ;) Men Max o Linnéa va här uppe en stund förut, visst blev han ledsen att åka hem utan mamma, men jag lova att göra allt ja kan för att jag ska få åka hem imorn. Så snälla Elisé inte mer viktminskning nu. I nödfall kanske man kan lösa det så att man ändå får åka hem men komma tillbaks på söndag, bara jag är hemma över natten för jag vet att det är då min Max behöver mig! Så håll tummana.
 
Nu är klockan snart tolv och det är dags för amning och pumpning. Jag hör att hon börjar bli hungrig ;)
 
 


Kommentarer
Helen

Usch då, förstår att ni blev rädda!!! Tur att det inte var ngn fara!!
En del bebisar föds med ngt hål eller nåt liknade nånstans på struplocket eller vad det nu är. Minns inte, men hört talas om det. Det gör att de kräks onormalt mkt. Fortsätter hon kräkas mkt googla om det och fråga personalen om det. För det krävs medicinering mot det i så fall.
Kramar

Svar: Det ska jag göra. Hon kräks bara någon enstaka gång nu o bara lite tack o lov. Tack för tipset :)
Lina Lekander

2016-01-09 @ 01:22:34
Helen

Reflux heter det!

2016-01-09 @ 01:26:10


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Lina

Träning - LCHF - Familj - Barn - Resor - Inredning

RSS 2.0