Hej o hå

Jo men vi lever. Funderar på om jag ska ta upp bloggandet igen. Lite om barnen, lite inredning o lite kost o träning.

Har ni något önskemål vad jag ska skriva om så skrik :)

Kommer försöka starta på allvar efter årsskiftet 👍

Avslut

Jag är en tjej med riktigt dåligt självförtroende i grund o botten. Något som jag fått jobba hårt för att ta mig ut. Privat vågar jag sällan uttrycka vad jag tycker och tänker, jag väljer istället att vara tyst o walk away. Därav har denna blogg underlättat mycket för mig sedan jag starta den. Här är ett ställe där jag verkligen kan ventilera mig o öppna mig för mina vardagsproblem. Ett ställe där jag kan låta ventilen pysa ut. Och IOM att jag oxå till 99% vet vem som läser bloggen  så "vågar" jag också berätta vad som sker i våra liv just nu.

Under dessa år som jag bloggat har ni fått följa med mig i både med och motgångar både privat o arbetsmässigt. Ni har vart mer på resor vi gjort, följt mina två hemska graviditeter, Max uppväxt mm. Ja jag har verkligen gett en inblick i mitt liv här, blottat mig från djupet. Men jag tror nu att det har kommit till sitt slut. Jag vet inte om jag kommer sluta helt eller bara låsa bloggen eller kanske ta ett uppehåll.

Jag hade sett fram emot att blogga om Elisé. Men jag har liksom tappat sugen.
Jag vet heller inte om lusten kommer tillbaka men just nu känner jag bara negativitet över allt som sker. Nu vill jag bara koncentrera mig på Elisé födelse och att njuta av en härlig jul med mina nära o kära så får vi se vart vi landar sen!

Puss på er alla som tagit er tid att läsa min väldigt tråkiga blogg den här tiden! 


Vart tog midjan vägen?

Förlåt för alla ego o magbilder just nu men jag är tvungen att dokumentera att min midja nu är ett minne blått :( Får nästan lite ångest oxå för jag tycker jag ser rundare ut i ansiktet oxå och DET har jag svårt för. Detta med att gå upp i vikt alltså "blääääää" Jaja jag får väl försöka träna lite när ja återvänder till trista Sverige! Och sen när prinsessan på ärten är ute så ska jag ge mig fan på att komma ned i normalvikt SNABBT som attan!

Tack o godnatt 😘

vecka 20 och depp-period

Förlåt min frånvaro på ett par dagar. Ni är väl vana vid det här laget att jag bloggar dagligen men jag har haft en liten depp-period. Jag vet inte varför ärligt talat. Men just nu känns allt bara skit. Som att luften har gått ur mig. Må det va hormonerna som har en spökperiod. Jag borde vara världens lyckligaste som fått reda på att jag väntar en frisk liten tös (dock hade verkligen inte könet någon betydelse för mig) men jag kan inte känna någon glädje för något just nu. Kanske kan det vara så att jag spänt mig och oroat mig ett tag så det är därför jag nu kan deppa ihop. Jag hoppas i alla fall att det ger med sig. Inget kul att vara såhär när man ska åka på semester.
 
En stor del med deppet har med att göra med jobbet att göra. Jag tänker konstant på jobbet och kan inte varva ned. Kul semester! Jag vet inte ens varför jag öppnar jobbmailen. Det är ju inget krav under semestern. Men jag vet ju att jag har en budget som jag måste få iväg innan imornkväll och då öppnar jag ju upp burken och pling pling pling så kommer en massa påminnelsemail om dittan och dattan. Nej tack o lov så får datan va stängd under vår utlandssemester. Bara lönerna som ska attesteras den 18.e och då är faktiskt den enda gången jag tänker öppna datan. Någon avkoppling måste jag få. Jag får blicka fram mot nästa sommar då jag kommer vara mammaledig, då är det någon annan som får uppleva denna stress under semestern istället ;)
 
Nu har jag i alla fall passerat vecka 20 och om 4 dagar som kommer jag vara halvvägs in i graviditeten. Känns så skönt att det går så snabbt. Jag längtar ju så innerligt efter vårat tillskott. Dock börjar jag noja mig mer och mer över förlossningen. Vi får väl se om det får bli planerat snitt ändå (även om jag egentligen inte vill) nej jag ska inte låta rädslan vinna över min sista förlossning. Må den bara vara lättare än den förra.


Natti natti mina nattugglor.

Arg

Jag skulle kunna skriva ett väldigt argt inlägg inatt då jag ligger o grubblar. Men för min egen skull ska jag låta bli. Jag tänker varken säga a eller b. 

Men det jag kan nämna iaf är att det finns ett fåtal personer där ute som verkligen bryr sig och som man verkligen kan prata med när det behövs. Personer som både kan ge o ta. Det uppskattas mycket just nu!

Imorn är det äntligen dags för ultraljud. Det ska bli så skönt att få se min lilla filur därinne. Hoppas allt är bra för usch vilken oro jag haft i kroppen sedan vår lilla olycka. Även fast jag va på akutUL så kunde hon ju inte garantera helt att det blev något fel utan hon sa bara att för stunden ser allt bra ut. Så jag hoppas få lugna mina nerver imorn.

Idag blev det iaf en lugn dag i skogen med svampplockning. Tyvärr så har någon annan hittat vårt ställe med så det va inte lika gott om det som det brukar men jag fick med mig en Ica-påse hem. Får se om jag kommer ut något mer innan vi drag på lördag annars får vi ta det när vi kommer hem igen!



Nu händer det grejer

Ikväll har buffarna från mini2 vart så starka så att till o med Jocke kunnat känna dem. Nu längtar jag så innerligt till RUL på måndag så vi får se vår lille krabat igen och även veta könet. Blir det en Torsten eller kanske en Berit :) 

Annars har dagen gått i arbetets tecken trots semester. Ibland undrar jag om arbetsgivaren verkligen kan tvinga en att jobba under semestern. Jo jag vet att mina anställda behöver löner och det kan jag ta. Men att boka in telefonmöten, timmisbudget, månadsprognos under någons semester tycker jag nu såhär är galet.
Men ja man har väl inte rätt i att ha sammanhängande semester som ansvarig. Jag trodde att jag skulle kunna ta någon enstaka dag här o där o göra det viktigaste (lönerna) men oj så fel man kunde ha. Jaja bara att bita i det sura äpplet. Så ikväll satt jag 4 timmar med rapporter o imorn blir det både en sväng till Norrköping o Linköping för att attestera mina löner. På tisdag blir det telefonmöten o på fredag budget. Sen ska man va nåbar hela dygnet. Ja semester va det ja :/ får se hur vi löser det när jag åker utomlands.

Slutgnällt nu. Mina hormoner har vart på krigsstigen hela dagen idag så det är inget att bry sig om. Men jag tröstade mig själv med lite klädshopping o sen korvgrillning i regnet hos mamsen :)

Somewhere over the rainbow 

Mmmmm korv UTAN bröd med massa extrastark senap från korvgubben o felix ketchup är så gott 

Graviditetshormoner

Vilken eftermiddag/kväll jag har haft. Varför kan inte bara vissa människor ta sig i kragen? Varför faller man alltid i dåliga banor. När man äntligen kommit loss från onda klor så går man tillbaka till exakt samma klor och dessutom skaffar sig nya o ännu ondare klor som styr o ställer. Sen därefter går man o hotar dem som bryr sig och står en närmast. Konstigt!

En väldigt osäker person med dåligt självförtroende gör så och tyvärr en person som jag alltid brytt mig väldigt mycket om. Jag har pratat med hen och ja det är bara undanflykter. Och som läget ser ut nu så är kärleken större än ens egen familj o det går helt enkelt inte att nå fram till personen ifråga. Hen skyddar sig helt enkelt hos kärlekens ännu ondare familj. Jag hoppas det löser sig. Jag vill inte förlora denna person men det kanske måste bli så för att hen ska förstå allvaret.

Inte nog där. Sen fick jag ett mail från en person som vi egentligen borde slippa
sen en separation. Hen vill så gärna smutskasta min familjemedlem och detta för pengarna skull. Hen vill dra in alla i detta o tror att vi ska känna sympati för just denna elaka person. Men idag fick jag nog. Jag rent av kokade när jag skicka mitt svar. Hur kan hen tro att vi ska tro på hens lögner. Jag menar vi har ju sedan länge sett dennes beteende, ja till o med mina kollegor har upplevt detta. Och sedan blanda in mig varenda jääääävla gång. Nej som sagt jag fick nog. Skrev att hen kunde sluta kontakta oss och att vi står ej på dennes sida, utan såklart på vår familjemedlems sida. Och mycket mer därtill. Slutade med att det är barnen som far illa för ja inte är hen intresserade av dem på heltid utan hen vill bara åt bidrag, så har det alltid vart. Mer pengakåt (ursäkta) människa får man leta efter.

Så i vanliga fall lyssnar jag bara o låter alla spy sin galla men nu orka jag inte mer och ja hormoner :) Ringde till syrran efter o spydde ur mig själv lite där. Men hon tyckte jag gjort ett bra jobb hehe så jag hoppas det lugnar ner sig. 

Jag orkar inte med sånt här nu egentligen. När jag varvar upp mig för mycket får jag onda sammandragningar. Måste nog lära mig andas o skita o andras problem egentligen. Jag är fan inte nån psykolog. Men samtidigt vill man ju ställa upp för dem som man bryr sig om o behöver hjälp.

Förlåt för mitt tråkiga gravidhormoninlägg. Nu skrattar jag bara åt skiten. Nu ska jag lägga mig o sova brevid dem som alltid får mig att må bra.
En av dem är denna lilla sötnos :)

Gymmet är mitt andra hem

Underbart bra gick det på gymmet idag. 95 minuter gav ett totalt på 1000 kcal och det ska jag slå imorgon. Mitt mål är att bränna 1000 kcal varje gång jag kör cardio och då även klara det på bättre tid för varje gång. Jag vet ju att jag måste öka motståndet och det får man ju göra när man känner att man klarat det. Men till slut så hoppas jag att jag i alla fall klarar det på under 60 minuter så ja vi får se. Jag kör ju även en hel del styrka, idag blev det bröst o rygg. 

På lördag är det också dags att ställa sig på vågen. Jag har ju sommar undvikit att ställa mig på den ett tag för den gör mig bara irriterad. Men jag måste göra det för att se hur jag ligger till. Vet inte om det blir samma vanliga lördag som eller om jag väljer någon annan dag att väga mig på men nu är det i alla fall dags att ta tag i saker och inte bara säga det.

Lite snygg kan jag åtminstonde få va i sommar ;)

Träning över förväntan

Idag så tog jag mig till gymmet som sagt. Och hej va det gick. Ja över förväntan. Det blev både högcardio O styrka (rygg, mage, armar o axlar) och ja jag klarade samma vikt som sist. 25kg viktskiva för rygg, 10kg för biceps, 7kg för triceps, ynka 4kg för axlar (wiplashen låter mig inte gå högre) och 16kg kettlebell för mage. Kanske inte säger så mycket för er men huvudsaken jag vet ;) 

Jag kör oftast på samma koncept jämt då jag har mina övningar som jag tycker funka. Men jag sitter ofta o söker inspiration på nätet för att testa något nytt. Ombyte förnöjer och ja kroppen vänjer sig ju lätt vid en träningsform så inom styrka är det bra att ändra program lite då och då.

Nu hoppas jag oxå få till kosten. Jag började inte idag då jag hade planer med lunch o fika inbokat. Men imorn så är det dags. Det är alltid lättare när man jobbar att hålla sig till diet som jag nu bestämt att det återigen ska bli Intermittent fasting. Fasta mellan 22-15 och sen äta mellan 15-22 med fokus på lågkalori/mycket protein. Om ni undrar varför jag har lagt min fast på den tiden är just på grund av att jag har planer på att försöka komma i säng vid 21.00 på vardagar (Måste göra det även om jag vet problemet med Max sömn). Även sömnen är a och o vid träning och viktnedgång. Och innebär det att jag kan få nån extratimme sömn innan Max vaknar första gången så är det bara positivt. Sen är det ju inte skriver i sten men som sagt så är det ett mål och klarar jag det så är det ju bara mellan 15-22 som jag kan äta på vilket blir en något  längre fasta.

Jag vet ju att jag klarade detta och mådde superbra innan jag blev gravid med Max. Så nu kör vi på igen o hoppas på positiva resultat. Ja för jag kommer aldrig e mig förän jag är nöjd med mig Själv oavsett vad andra tycker, tänker och säger ;)



Åååååh hur länge ska jag behöva vänta!

En del saker verkar vara helt omöjliga att uppfylla. Och när det är något som man så gärna vill ha/göra/få igenom så verkar det ta ännu längre tid. Jo det är mycket vi drömmer om nu. Bland annat köpa eget. Men vi har insett att då vi har väldigt höga krav, (nytt eller helrenoverat i vår smak) så krävs det en ganska hög handpenning. Så nu är det är bara att spara spara o spara. Det känns så ruttet att bo i en hyreslägenhet som man bara kan fixa provisoriskt när man vill ha en fin exklusiv lägenhet/radhus som man verkligen trivs med. Men jag vet att vi kommer dit en dag. När vi har sparat ihop dubbelt så mycket som vi har idag så kommer vi kunna köpa det vi vill ha med våra krav. Innan dess får vi väl uppfylla andra drömmar :)

Här är iaf en av mina störta drömmar som blivit uppfylld. Vad vore karburator dig min prins


Trötter

Usch vad jag behöver sol o värme nu. Detta växlande av väder är jag inte gjord för. Antingen får det av riktigt kallt med snö eller också varmt o gärna soligt, inte detta ruskiga gråa mellanting. Jag är så himla trött just nu, visst har väl en hel del att göra med Max och min nacke som strular men inte allt. Den enda gången ja känner mig riktigt pigg är efter ett träningspass. Önskar verkligen att jag kunde o hade tillräckligt med motivation till att göra det på morgonen för då blir oftast hela dagen bra. Men det är ju lite svårt när gymmet öppnar 06.00 och jag måste dra till jobbet samma tid. Men även om jag nu som imorn till exempel när jag börjar 9.00 skulle kunna träna, så går det inte för jag ääääär sååååå morgontrött. Trodde det skulle försvinna med åldern. Hahaha nja mamma säger att jag varit en sjusovare hela mitt liv så ja kommer nog vara det tills jag dör. Hoppas att det  någon gång smittar av sig på Max ;) 

Har iaf börjar med lite d-vitaminer o så vet jag ju att jag brukar må superbra på lchf kost så nu när jag snart är inne på min andra vecka hoppas jag att det vänder. Så jag kan bli pigga lina igen om inte sitter o halvnickar på jobbet hela förmiddagen ;)


OBS se bort. Bara grubbel

Ibland känns det som jag inte har något kvar att göra i Sverige! Det känns ungefär som att jag skulle kunna ta min lilla familj och flytta utomlands, typ Grekland eller Spanien och starta ett helt nytt liv, isolera mig från sånt som gör mig nere och bara ha det som ligger mig varmt om hjärtat i närheten. Dock är jag för mammabunden och gillar att ha mina kära (syskon med familjer) inom räckhåll. Men alltså ibland får jag bara nog. Återigen har jag fått bevis att jag inte duger precis som jag är, att jag typ är ett tionde alternativ när inget annat duger. Hmm är det så att det är jag som är släktens svarta får? Jag vet inte, jag är bara en sån som man hör av dig till när inget annat alternativ finns. Så vill inte jag ha det, jag klarar mig utan sådan umgängeskrets.

Vet att jag överanalyserar så mycket nu när det finns annat grubbel i bakrunden. Men det finns ändå grund i detta sedan några år tillbaka och nu återigen så har jag fått svart på vitt att det är just så
som jag känner!

Bläää om allt bara kunde återfå till set vanliga igen så jag fick bli lilla glada roliga Lina, för just nu känner jag mig bara som den gråa tråkiga och irriterade tant Lina som sitter på ålderdomshemmet och gnäller på allt o alla. Och inte har jag motivation till min dröm heller. Står o trampar på samma vikt än och inte kan jag träna heller för ja paja nacken vid renoveringen! Hmm förresten har jag visat hur det blev? Hmm det är ju roligt, det kan jag blogga om Ju :)
Här är i alla fall någon som alltid får mig glad. Min lilla Maximus Prime. Skiner nästan alltid som en sol trots jobbiga öroninflammationer och nattskräcksattacker mm



Djupa funderingar om tävling

Sista tiden har jag uppmärksammat att föräldrar gärna tävlar om vems barn som har vad, vems barn som har finast ögon, vems barn som har längst hår, vems barn som gick först och vems barn som pratar bäst. Alltså visst kan jag förstå att man pratar om sitt barn och skryter om hen, ja kanske även jämför. Jo för även jag är en av dem som gärna pratar om Max framsteg o pratar med vänner om hur deras barn låg/ligger till i utvecklingen. MEN jag har inte behovet av att tävla.

Själv vet jag att jag har en son som är duktig på det ena men sämre på det andra. Men jag kan ändå glädjas åt andra vänners lycka att nu deras dotter/son pratat meningar på 20 ord även om Max kanske bara klarar 10. Men So what? Det är ju petitesser. Jag är mer glad över att jag äntligen fått ett barn som dessutom är välskapt och friskt än behöva hålla på o tävla om framstegen och utseenden istället. 

I slutändan är det ju ändå bara du som tycker så ändå. Förbom sanningen ska fram så tycker ju alla föräldrar att just deras barn är störst, bäst o vackrast 



Ryckt upp mig

Sådär. Efter en mental svacka ett tag så har jag äntligen ryckt upp mig. Varför deppa ned sig åt saker man inte kan göra något åt. Bättre att blicka framåt, se positivt på det man har och även på framtiden såklart.
 
En anledning till att jag ryckt upp mig är att jag fått ut min frustration på att få göra något som jag verkligen brinner för. Renovera och inreda. Ja äntligen har vårt sovrum fått sig en rejäl makeover. Jag är inte klar än och måste antagligen bättra på en vägg som jag misslyckades med denna gång (för mycket spackel) men jag knepar och knåpar och till slut kommer det bli super.
 
Dessutom har jag ju inredningsbiten kvar. Gardiner beställde jag idag. Sänglampor och fotoramar för en fotovägg ska inhandlas i helgen. En sänggavel ska byggas så småningom. En taklampa ska pysslas ihop och när max säng åkt ut (ja han sover än hos oss) så ska en byrå alternativt en stor garderob med skjutdörrar köpas¨(både jag och jocke är klädtokiga *blink*).
 
Så fotoresultaten kommer senare. Då kan jag visa både för och efterbilder i ett.
 
Nu när jag håller på att renovera så har jag även fått utrensningsdille. Jag verkligen hatar att spara saker så massor har slängts. Det är ju såååå frigörande att få slänga av med skit som man inte använder. Synd bara att jag älskar en man som älskar att spara på allt. Men gör man det lite i smyg så märker han ingenting, eller ;)
Nej skämt åt sido. Men rensa det måste man göra emellanåt och ännu bättre att flytta för då får man verkligen en rejäl utrensning. Men just nu ska vi inte flytta. Vi sparar för vårt drömboende som kommer om några år.
 
Som sagt inga bilder än. Men dom kommer snart så håll ut!

Ensam är bäst?


Men man känner sig jävligt ensam när man inte ha någon! 

Med risk att bli hatat

Jo så är det. Jag är en utav de 12.9% som röstade på Sverigedemokraterna. Och ja jag har läst deras manifest och nej JAG ÄR INTE RASIST! 

Däremot är ja så trött på alla skriverier i media, från Facebookvänner och ja ALLA som hatar SD.

Men om ni går in o läser deras manifest så finns det inget som visar på rasism. Bara begränsning av invandringen. Men det naiva svenska folket tycker att man är rasist om man inte vill ta emot massinvandringen.

Det som är bekymrade är att andra länder, Grannländer o länder längre bort förstår va detta gör mot Sverige. Men ingen förutom de 13% som vågade rösta på SD här hemma förstår. Jag säger våga, för jag vet flera som sa att de skulle rösta på SD men i slutet valde att avstå trots att de gillar deras politik just för tanken på vad som kunde hända. Och ja här sitter vi som röstade på SD o blir mobbade, kallade för rasister och totalt utfrysta. Våran röst räknas inte. Det är skamlöst!

Vad hände med den svenska demokratin. Den är inte värt ett skit idag om man inte tycker som alla andra!

Nej jag ser faktiskt inte en framtid här i Sverige. Om 20 år kommer vi inte va svenska längre, öppna gränser och massinvandrig kommer bidra till detta. Religionskrig står inför dörren, det blir en enorm kulturkrock. Och det är redan i startskedet. Besök gärna svenska fängelser o se hur många % svenskar som sitter där. Kolla efterlyst. Kolla självmordsbombaren i Stockholm för några år sedan. Kolla förorterna och vad som sker där (Husby, Rosengård mm).

Men nej Sverige har inga problem. Ibland kunde man ju nästan tro att de får betalt för att tq emot invandrare.

Ni får ta det här inlägget precis som ni vill. Kalla mig för rasist för det har jag ju inte hört 1000 gånger denna vecka.

Och för er som tror att ni röstar på oskyldiga Partin. De flesta har historik tillbaka till 2 världskriget och har många politiker som är dömda för övergrepp mot barn, Misshandel, sexköp och dylik!

Jag ger snart upp

Varför kan ingen ansvarig på företaget ta en på allvar? Ska man behöva må såhär när de kan åtgärda detta ynka lilla fel. Jag vill ärligt talat inte gå till jobbet längre för man vet inte om hen dyker upp eller mailar eller ringer. Och dessvärre är detta en person som ja måste ha kontakt med också i och med att de anställd hen till den positionen.

Förstår inte ärligt vad som gjort att denna person fått detta arbete. Inte vår arbetsvana och har aldrig jobbat inom detta område förr. Och här pratas det om att det ska sparas in hit o dit på personal. Och så anställer de en utomstående person för jobbet som inte ens kan göra det primära som egentligen krävs. Detta är så konstigt när de kan lägga det på mig istället som kan o vet hur det fungerar och som samtidigt kan bemanna.

Alla säger åt mig att stå ut! Ja men hur länge. Jag är redan arg, leds, gråtfärdig, trött o frustrerad på situationen. Mitt underbara jobb. Mitt skötebarn dit jag alltid trivt att åka till. Det känns som att jag förlorat all kärlek och kämparglöd till detta och var morgon känns det som ja likagärna kan sjukskriva mig! Tack kära företag till denna underbara person som chef! Och tack för att ni lyssnar på mig o min personal och får oss att känna oss som en i familjen (ironi)...


Längtan

Hmm det är jobbigt det här. Att något som va så anti emot för 2 år sedan, är nu något jag önskar mer än livet. Hmm förstår verkligen inte varför. Ja ni kanske fattar va det är. Längtan efter en nummer 3 såklart ;-) Så länge har det känns rätt med 2 barn och vi har ju att göra ändå med dem 2 och jobb mm. Men glädjen de ger oss. Att konstant få känna den ogränslösa kärlek i vått och torrt är ju helt magisk. Och att få uppleva just denna tid en gång till skulle vara helt obeskrivlig. 

Men sen ska man ju va 100% säker och det är vi inte idag. Bara kanske sådär 75% för visst kommer det dagar då man bara längtar efter att få sova en hel natt ostört. Att få göra spontana saker utan att planera för barnvakt eller när man är på bristningsgränsen för att man har trötta och trotsiga barn. Men ändå. Denna längtan efter en liten Mini 2 alltså den rör omkring det ordentligt i min kropp just nu!


Godmorgon söndag

Idag gav Maximus mig en liten sovmorgon. 7.55 istället för innan 6.00 som dagarna innan, tjoho 2 timmar extra! Fast natten har ju vart som vanligt orolig och igårkväll hade han en nattskräcksattack igen. Va arg och ledsen, skrek nej och aj trots att han inte va vaken för 5 öre. Stackars älskling, skulle såååå gärna vilka veta vad det va som upprörde honom så. Men idag lila glad igen fast lite tröttare kanske.
 

Idag är det söndag och operation utrensning fortsätter. Jag har varje vår ett stort behov av att rensa, slänga o städa alla vinklar och vrår. Så linneskåpen och köksskåpen har fått dig en törn och idag fortsätter jag nog med mina klädskåpen. Det känns ju så frigörande. Varför spara o samla? Nej tack! Tror därför jag så gärna vill flytta nu, så man kan göra en massiv storrensning. Vi får se vad som händer.
 
Imorn börjar även utrensning av min kropp. Det blir en fasteperiod igen. Dock inte citronfasta då jag paja magen ordentligt med det. Blev aldrig bra igen :( men ska köra ett te som boostar lymfkörtlarna, startar om dom liksom och till det kör vi proteindrinkar, te och vatten. Dessutom träningen fortsätter på hög nivå. Så detta kör vi på i 5 dagar först. Sen ett litet uppehåll och så kör vi vidare på 12 dagar. Börjar ju få smått panik nu inför bikinisäsongen ;)
Dagsform🔼

Drömmar



Här vill jag gifta mig


Så här vill jag se ut


Denna vill jag ha på mitt finger


Och såhär vill jag att vårt bröllopsfoto ska se ut!

Dock lär jag nog aldrig bli en gift kvinna, men drömma får man ju göra :-)

Lina

Träning - LCHF - Familj - Barn - Resor - Inredning

RSS 2.0