Illa till mods

Jag har grubblat på något enda sedan öppna förskolan igår. Max var ju ganska uppsvullen i ansiktet när vi var där och lekte och visst människor tittar när något ser konstigt ut. Men på något sätt så kändes det precis som de titta på Max med helt fel tankar, det nästan lös i pannan på dem att -hmm undra hur mycket stryk han får hemma den lille stackarn och det var speciellt 2 personer som titta och gjorde mig illa till mods.

Nu är det så att jag skulle aldrig i hela mitt liv kunna röra mina barn. Jag kan ju inte ens höja rösten åt dem. Visst kan man vara bestäm och visa vad som är rätt och fel men aldrig slå eller skrika åt dem. Jag vet själv hur min uppväxt var och jag skulle ALDRIG kunna utsätta vare sig Linnea eller Max för det. Visst kalla mig oansvarig, det kan jag ta, jag gick faktiskt på toa i tron om att Max sov och jag hade bullat upp runt omkring men min minimax är en minibulldozer, han tar sig dit han vill komma. Men att tro att jag slår mina barn då blir jag ledsen. Skulle hellre skada mig själv än mina små änglar!

Men är det så hos vissa personer att de automatiskt tror att man blir slagen hemma bara för att man har ett blåmärke eller sår? Då är det ju tragiskt för barn är ju ändå barn och det händer olyckor. Stora som små!

Idag så ser läppen mycket bättre ut, ser mer ut som en blåsa än en fläskläpp. Däremot blev han riktigt sjuk. Nästan 39 i temp, hes och en hosta som nästan får honom att kräkas. Tur är så fick vi hostmeducin sist han var sjuk så nu sover han gott åtminstonde!



Kommentarer
Lottiz Fotograferande fyrabarnsmamma

Vad trist att du kände sådana blickar på öppna förskolan. Kanske funderade de som tittade mer på honom och undrade vad som hänt och att det var dina egna skuldkänslor som tog överhand?

Hur som helst vet jag hur hemskt det är att bli anklagad för något som inte är sant, det vet du ju vad som hände oss för några år sen. Jag har aldrig varit så illa till mods då jag aldrig någonsin skulle kunna göra det som vi blev anklagade för. Mådde jätte dåligt över det där i flera år, men kan äntligen känna att jag kan lämna det bakom oss.

Tycker iaf du är en toppen mamma och olyckor händer så lätt och så snabbt. Tror många varit med om samma sak att barnet ramlat ur vagnen/från barnstolen/från säng. Ja det händer. Ví kan inte förutse varje sak som ska hända. Men jag vet att man skuldbelägger sig ändå, man tänker om jag bara hade, om jag.... och vänjer sig det gör man aldrig, eller jag har iaf inte gjort det än när mina slår sig, tänker fortfarande om jag bara hade hindrat dem från att leka med stenar, inte tillåtet dem cykla just där, om jag hade stått bakom hade hon inte ramlat och slagit sig osv....

Det tillhör nog föräldraskapet. Man vill skydda sina barn från allt och när man inte lyckas så kommer skuldkänslorna som en blixt från klar himmel.

Kram på dig vännen!

2013-02-08 @ 23:10:36
URL: http://lottizdays.blogg.se
helen

Jag tyckte inte han såg blåslagen ut alls. Alla som har barn vet att fläskläppar kommer på köpet när de börjar lära sej ställa sej upp. Alfons har också haft det samt Ellinor. Jag tror inte de tänkte att du slår honom, tror du det?!
Du är ju en sån fin mamma!

Trisst att han är sjuk igen! Hoppas det blir kortvarigt! Krya på Max kram från mej!

2013-02-09 @ 11:59:39
URL: http://www.milfamera.bloggplatsen.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Lina

Träning - LCHF - Familj - Barn - Resor - Inredning

RSS 2.0