Graviditetshormoner

Vilken eftermiddag/kväll jag har haft. Varför kan inte bara vissa människor ta sig i kragen? Varför faller man alltid i dåliga banor. När man äntligen kommit loss från onda klor så går man tillbaka till exakt samma klor och dessutom skaffar sig nya o ännu ondare klor som styr o ställer. Sen därefter går man o hotar dem som bryr sig och står en närmast. Konstigt!

En väldigt osäker person med dåligt självförtroende gör så och tyvärr en person som jag alltid brytt mig väldigt mycket om. Jag har pratat med hen och ja det är bara undanflykter. Och som läget ser ut nu så är kärleken större än ens egen familj o det går helt enkelt inte att nå fram till personen ifråga. Hen skyddar sig helt enkelt hos kärlekens ännu ondare familj. Jag hoppas det löser sig. Jag vill inte förlora denna person men det kanske måste bli så för att hen ska förstå allvaret.

Inte nog där. Sen fick jag ett mail från en person som vi egentligen borde slippa
sen en separation. Hen vill så gärna smutskasta min familjemedlem och detta för pengarna skull. Hen vill dra in alla i detta o tror att vi ska känna sympati för just denna elaka person. Men idag fick jag nog. Jag rent av kokade när jag skicka mitt svar. Hur kan hen tro att vi ska tro på hens lögner. Jag menar vi har ju sedan länge sett dennes beteende, ja till o med mina kollegor har upplevt detta. Och sedan blanda in mig varenda jääääävla gång. Nej som sagt jag fick nog. Skrev att hen kunde sluta kontakta oss och att vi står ej på dennes sida, utan såklart på vår familjemedlems sida. Och mycket mer därtill. Slutade med att det är barnen som far illa för ja inte är hen intresserade av dem på heltid utan hen vill bara åt bidrag, så har det alltid vart. Mer pengakåt (ursäkta) människa får man leta efter.

Så i vanliga fall lyssnar jag bara o låter alla spy sin galla men nu orka jag inte mer och ja hormoner :) Ringde till syrran efter o spydde ur mig själv lite där. Men hon tyckte jag gjort ett bra jobb hehe så jag hoppas det lugnar ner sig. 

Jag orkar inte med sånt här nu egentligen. När jag varvar upp mig för mycket får jag onda sammandragningar. Måste nog lära mig andas o skita o andras problem egentligen. Jag är fan inte nån psykolog. Men samtidigt vill man ju ställa upp för dem som man bryr sig om o behöver hjälp.

Förlåt för mitt tråkiga gravidhormoninlägg. Nu skrattar jag bara åt skiten. Nu ska jag lägga mig o sova brevid dem som alltid får mig att må bra.
En av dem är denna lilla sötnos :)


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Lina

Träning - LCHF - Familj - Barn - Resor - Inredning

RSS 2.0